Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

"Vi är så stensäkra på att vår sekulära, ateistiska övertygelse är “sann” och att den med religiös övertygelse därmed är förtryckt", skriver Emanuel Karlsten.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Många svenskar är läskigt okunniga om religion

Emanuel Karlsten efter vandaliseringen i Gävle: "Jag kan inte fatta att det är här vi har hamnat".

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

I Gävle har en skylt vandaliserats. Anledningen? På skylten fanns en kvinna i slöja som hälsade välkommen till staden.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Jag kan knappt fatta att det är här vi har hamnat. Att det nu räcker att se en svensk medborgare i attribut från en främmande religion för att en debatt ska rasa, våld tillta.

LÄS MER: Barngiftesbroschyren är inte myndigheternas fel

Sedan när blev vi barbarer?

Kvinnan i fråga är en svensk Gävlebo och röstats fram som 1 av 100 att representera staden. Hon är en uppskattad högstadielärare och den här veckan var det alltså hennes tur att synas på skylten. Jag skrev en kort kommentar om händelsen i veckan och undrade hur reaktionen blivit med en nunna på skylten. Hade det då också ropats om ”förtryck”? Hade då män med nyväckt intresse för kvinnofrågor rusat upp på barrikader och krävt förbud för slöja? Hade skylten vandaliserats?

Vilken dum fråga. Det förstod jag väl?

Nej, jag förstår inte.

Sverige är ett sekulärt land, men präglat av århundraden av kristendom. Trots det är vi läskigt okunniga om religionens plats i samhället. I nästan alla andra länder är religionen en given mänsklig rättighet. Att få formulera sin uppfattning om livets mening och utifrån det visa tillhörighet är en självklarhet.

Men i Sverige är det tufft. Vi är så stensäkra på att vår sekulära, ateistiska övertygelse är “sann” och att den med religiös övertygelse därmed är förtryckt. Det tycks ofattbart att någon av fria, religiösa och kulturella skäl skulle vilja bära slöja. När individen motiverar det med frivillig underkastelse, ser andra en politisk handling: Hon tvingas skyla sig av strukturella skäl, på grund av patriarkala kontrollmekanismer.

Så är det säkert för några. Så är det säkert ännu mer i länder där islam är dominerande – och det är problematiskt. Precis som länder med dominerande luthersk och katolsk kristendom haft sina problem.

Slöja slöjor muslim muslimska kvinnor islam islamism religion handväska handväskor kvinna hijab. Bild: Karl af Geijerstam

Det är därför liknelsen med nunnan är relevant. Hade en sådan bild fått sitta uppe om den hälsade välkommen i Saudiarabien? Antagligen inte. Hade den ens tillåtits i ett sådant land? Kanske inte. Så varför ska då Sverige tillåta en sådan bild?

För att vi inte är dem. För att vi är en civiliserad, sekulär, demokratisk nation som inte särskiljer människor utifrån utseende, kön eller religion.

LÄS MER: "Vad får man egentligen säga i det här landet?"

Jag känner inte den muslimska kvinnan i Gävle. Jag vet att hon röstades fram för att hon är en älskad och uppskattad. Jag vet också att hon för tio år sedan var aktiv i Gävle moské och att samma moské de senaste åren bevisats ha extremistiska kopplingar. Men det är också stadens enda moské, dit man vände sig som muslim i staden och hon har inte varit aktiv på flera år. Hon är muslim. I Gävle. Det var som sådan hon syntes på en skylt.

Det innebär inte att religiösa har frikort att bete sig eller propagera för vad de vill. Religion står inte över lagen. Men framför allt får inte religion, kläder eller utseende avgöra hur vi behandlar människor.

Det vore barbari.