Jörgen Persson-montern (07:20)
Länge var bordtennis Sveriges nationalsport, och stimulerade såväl moral som fysik hos rikets alla gossar och töser. Idag är dessvärre pingisen driven ur folkhemmet, som med sumpgas: dömd till att släpa runt nere i historiens skuggdomäner tillsammans med korgboll och plinthopp. Det blir därför märkvärdigt att denna monter, tillägnad den ömme bordtennislegendaren Jörgen Persson, är så vansinnigt stor. Den breder ut sig som en helt ny inflammation över mässgolvet, det har vräkts upp hela tre pingisbord, det är inte lämpligt.
LÄS MER:"Ibland vill man bara läsa lite Harlequin"
Tanja unlimited-montern (01:00)
Denna klädmonter suger verkligen in besökaren i sin, faktiskt helt unika, krets av tyg och färg. Jag ställer mig och stryker baksidan av min hand mot ett av båsets plagg, som om jag kittlade mulen på ett holländskt sto. En ansvarig dyker fram som ett stridsflygplan och frågar om jag "kanske vill testa en liten kameljacka?". Servicen är alltså snabb, och därför beundransvärd. Men att se värdet i denna monter, att försöka lägga den till Bokmässans själva själ och syfte, blir svårt. Visst är man sugen på en Kameljacka - men till vilket pris?
Montern för Västmanlands fornlämningsförening
Egentligen är det en förtjusande monter. Naturligtvis bör även mer kuriösa intressen representeras på bokmässan - och fornlämningsföreningens personal känns goda och oförstörda. Man kan bland annat ta del av ett generöst årserbjudande: för blott 150 kronor har kunden möjlighet att inhandla en bok på temat "vatten". Båset har också en interaktiv skärm tycks vara skapad vid Kritaperioden, som på riktigt ser ut att vara konstruerad av en Stegosaurus. Det är en fin monter, men den tillhör en långsammare tid – och lämpar sig därför inte riktigt för Bokmässans kommersiella vrede.
LÄS MER:Leif Mannerströms kritik mot nya mattrenden
Pilgrimsmontern (05:31)
Denna monter, som marknadsför den dramatiska sysslan "pilgrimsfärder", äger ändå en viss tjusning. Pilgrimsfärden är en tidlös ritual, som vädjar till något gammalt och rent i människan. Du kan i detta pilgrimsskjul inhandla en liten vandringskäpp i trä - denna käpp påminner om ett komposterat skaft från en björksopp. Personalen är på mycket kristet humör, pratar ömt och förstår allt. Trots allt blir det svårt att rymma från känslan av detta bås som en mutation, ett missförstånd i Bokmässans gatubild.
LÄS MER:Chantal Mouffe: "Socialdemokraterna är ansvariga för högerpopulismen"
Bergelinds förlag-montern
Det är lätt att förföras av den djupröda, lögnaktiga nostalgi som julen erbjuder. Och Jan Bergelinds kosmos presenterar verkligen en mur av slädar, gärdsgård och glasyrsnö. Men det är för tidigt på året, det blir ointagligt. Betrakta bilden i ovanstående galleri, där en gammal vätt tar en förbindlig kopp choklad med en snögubbe! En intim gestaltning över vänskapen mellan vätt och gubbe, egentligen oemotståndlig för människans känsloliv – om vi bara vore inne i november! Nu uteblir effekten, det är för tidigt.
