Mörk resa genom klassamhället

ANNONS
|

Ringgatan var en gång en samlingsplats för punkare, konstnärer och poeter i Malmö. Under en kort period bodde Kristian Lundberg där, på Ringgatan 7C. Adressen vid Värnhemstorget gav namn till den första dikt han fick publicerad.

I dag, snart 30 år senare, är Ringgatan en oansenlig, ombyggd och liksom undanstuvad gatstump med gråsvarta och dämpat gula och fasader.

Kristian Lundberg är tillbaka där det började. Han beställer "en vanlig kaffe". Får en americano.

-Jag tycker det är outhärdligt på Ringgatan. Nu när jag befinner mig här känner jag nån slags vämjelse, säger han och tittar ut genom fönstret till den städade italienska restaurangen där vi möts.
Självupplevd samtidsskildring

Efter framgången med "Yarden" 2009, en självupplevd samtidsskildring av fruktansvärda arbetsförhållanden i Malmös hamn, har Kristian Lundberg lyfts fram som en viktig uttolkare av det moderna klassamhället.

ANNONS

Under vintern har han gett sig in i debatten om polisens metoder i jakten på papperslösa flyktingar. Nu återvänder han till Malmös skuggsidor.

"En hemstad" kan beskrivas som den tredje boken i en serie som började med "Yarden" och fortsatte med "Och allt skall vara kärlek" 2011.

Boken, som är hans 28:e i ordningen, har undertiteln "Berättelsen om att färdas genom klassmörkret" och skildrar just gator som Ringgatan och en rad andra adresser i framför allt centrala Malmös östra delar. Kristian Lundberg började skriva på den för ett och ett halvt år sedan, efter att ha nåtts av beskedet om att den sista av hans närmaste barndomsvänner hade dött.

-Jag hanns upp av känslan av att jag nu är fullständigt historielös. Nu finns ingen i min bekantskapskrets som kan referera till mig eller dela min livshistoria.
Kaotisk uppväxt

Det är en livshistoria som är långt ifrån ljus. "En hemstad" blickar tillbaka på en kaotisk och kringflackande uppväxt med en psykiskt sjuk och ensamstående mor. Den rymmer också en samling nattsvarta episoder i början av 1980-talet, då en pedofil, känd som Carolibögen, förgrep sig på pojkar i en lägenhet i bostadsområdet Caroli.

-Jag såg honom igen i vuxen ålder, och det var också då jag förstod hur annekterad jag blivit av honom. Först när jag fick se honom på avstånd insåg jag hur rädd jag var för honom och vilken majestätisk förövare han var.

Men vem är förövaren nu? Kristian Lundberg ställer sig den frågan vid flera tillfällen i boken.

-Det finns ett oundvikligt moment av hierarki och äganderätt när man skriver självbiografiskt. Ju känsligare ämnet är, desto tyngre blir ansvaret för den som berättar.
Baklängesresan

"Kom inte och prata klassresa med mig, låt oss i stället då tala om baklängesresan som nu äger rum", skriver Lundberg vid ett tillfälle i boken.

ANNONS
-Visst har jag gjort en klassresa på flera plan. Men jag är fortfarande präglad av att mitt perspektiv är annorlunda, säger han och fortsätter att prata om segregationen i dagens Malmö, och om ett tätnande klassmörker där de som har det sämst får det sämre.
-Vårt välstånd i medelklassen ökar. Men det är alltid någon som betalar.

Under fotograferingen på Värnhemstorget, en central plats för stora delar av Lundbergs författarskap, nickar han mot en grupp missbrukare vid torgets utkant.

-Han i mössan, vi gick i samma parallellklass. Jag tror inte han känner igen mig.

TT Spektra: Vad känner du när du ser honom så?

-En obegriplighet. Över hur gränsen kan vara så hårfin mellan den som sitter på en parkbänk och den som står här och blir fotograferad.

Namn: Kristian Lundberg.

Ålder: 47.

Bor: Slottsstaden i Malmö.

Familj: Fru och en son.

Läser just nu: "Mitt liv" av CG Jung.

Aktuell: Med boken "En hemstad. Berättelsen om att färdas genom klassmörkret". Släppte tidigare i år "Hat & bläck", en brevväxling med författaren Crister Enander, och arbetar just nu på en diktsamling och en essäsamling om behandlingen av papperslösa.

Karriär i korthet: Utgjorde tillsammans med bland annat Lukas Moodysson poesikollektivet Malmöligan i mitten av 1980-talet. Bokdebuterade 1991 med "Genom september" och har sedan dess skrivit böcker i en rad olika genrer, från lyrik till deckare. Augustnominerades 2005 för diktsamlingen "Job", orsakade rabalder året därpå efter att ha skrivit en nedsättande recension av en bok som ännu inte kommit i tryck. Tog anställning på ett bemanningsföretag i Malmös hamn för att betala tillbaka en skatteskuld. "Yarden", baserad på upplevelserna i hamnen, belönades med Ivar Lo-Johanssons pris 2010, sattes upp som pjäs i Malmö 2012, och kommer att bli film i regi av Måns Månsson.

Filmatiseringen av "Yarden":

"Jag har pratat med Måns Månsson, regissören, om min längtan efter att spela min egen far i filmen. Men det fick jag inte. Jag tänkte att det skulle vara den optimala försoningen med mig själv. Men det blev bara tyst när jag sa det. Jag har inte träffat min far på 20 år."

Debatten om Reva:

"Frågan om Reva blev inte aktuell förrän den drabbade Stockholms tunnelbana, och då i form av en Twitterstorm. Är det vad solidariteten får kosta, att man twittrar loss att det står en polis på Östermalm? Då hade Reva funnits i över ett år! Jag tar inte ställning i asylpolitiska frågor, men rent mänskligt har jag känt att jag måste stiga fram."

Sin passion för dykning:

"Jag är Padi master instructor och drev under tre år ett dykcenter. Dykning ger mig koncentration och avkoppling."

Arvid Jurjaks
TEXT
Arvid Jurjaks
ANNONS