Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Livsviktigt att ha lust att lära nytt

Vilken kunskap behöver man? Social kompetens, samarbetsförmåga, driftighet? Och var lär man sig i så fall det? Eva-Lotta Hultén fortsätter undersöka den svenska kunskapsdebatten.

Det går knappast att hitta en enda människa i den svenska skolvärlden som tycker att det är onödigt att lära alla barn att läsa, skriva och räkna (meningsskiljaktigheterna handlar snarare om hur man ska gå till väga för att lyckas). Låt oss lämna den debatten och i stället fundera över vilka ytterligare kunskaper man behöver för att klara sig i livet. Kunskapsbehovet kan delas in i tre delar: kunskap för försörjning, kunskap för att delta i samhället och kunskap för personligt välbefinnande. Vad skolan ska tillgodose går att diskutera men ser man människan som en helhet och samhället som alla individer det hyser är det svårt att landa i annan slutsats än att de tre kunskapsbehoven hänger ihop och samspelar med varandra.

Pisa-proven - en av de internationella skolkunskapsmätningar som oftast refereras till i skoldebatten - är tänkta att testa hur väl deltagande länders utbildningssystem rustar eleverna för att möta framtiden. Jarl Bengtsson var under många år forskningschef vid OECD:s utbildningsenhet i Paris och var med och arbetade fram proven. Han menar att de ger ett bra mått på vad skolans resurser ger i form av resultat men han är också kritisk.

- De som gör frågorna sitter i Boston och Melbourne och frågorna ska fungera i alla länder som deltar. Pisa tar ingen hänsyn till enskilda länders egna mål med sin skola, det är ett demokratiskt-politiskt problem.

Att all kunskap inte är mätbar är nog de flesta i skolans värld överens om men i en skola där alltmer fokus läggs på prov och betyg är risken stor att icke mätbara områden kommer i kläm. Enligt Jarl Bengtsson ligger Sverige till exempel mycket långt framme när det gäller att lära barn ett demokratiskt förhållningssätt. Att debattera, diskutera, ifrågasätta, samarbeta och söka information på egen hand. Varför hör vi så litet om det? Och varför frikopplas Pisa-resultaten ofta från de samhällen de görs i? Som Jarl Bengtsson påpekar är Pisa ett alldeles för enkelt instrument för att utvärdera något så komplext som ett utbildningssystem och han tar Finland, med höga Pisa-resultat men också hög ungdomsarbetslöshet, som exempel. Uppenbarligen räcker inte höga Pisa-resultat för att klara sig i samhället, i alla fall inte i Finland.

- Visst behöver man veta vissa bassaker men skolan har blivit encyklopedisk, alla ska kunna allt. Det viktigaste när den obligatoriska skolan slutar är att man har lagt en grund för lust till livslångt lärande - det är fundamentalt för det moderna kunskapssamhället. I dag går runt 25 procent ur grundskolan med en avsky för utbildning; det är allvarligt.

I rapporten Företagens kompetensbehov (Svenskt näringsliv, 2006) önskar författarna utöver baskunskaper och mer utvärderingar också att skolan skapar företagsamhet, initiativkraft, förmåga att identifiera möjligheter och omsätta dem i handling, engagemang och ansvar hos eleverna. Så hur gör man barn initiativrika, engagerade och ansvarsfulla? Sker det med hjälp av tidigare betyg, fler prov och mer disciplin eller kan det kanske krävas goda kunskaper i pedagogik och psykologi och förmåga att skapa bra relationer med barnen?

Nutek är statens verk för näringslivsutveckling och sedan slutet av 90-talet arbetar man med entreprenörskapsfrämjande insatser i skolan. 2007 gav verket ut boken Så tänds eldsjälar - en introduktion till entreprenöriellt lärande. Jag träffar författarna Marielle Petersson och Christer Westlund på biblioteket i Karlstad. Marielle Peterson förklarar att deras undervisningsmetoder syftar till att utveckla elevernas vilja och förmåga att driva egna idéer och ta eget ansvar. Att de har en helhetssyn på eleverna blir snabbt tydligt när man läser deras bok. Bland de kompetenser de menar att deras arbetssätt främjar finns bland annat tålamod, uthållighet, värderingstydlighet, självkänsla och självförtroende. De vill hellre prata om kompetenser än om kunskaper eftersom det är kopplat till sammanhang, handlingsförmåga och avsikt.

- Syftet är att göra barn och unga självständiga och självgående både socialt och yrkesmässigt, förklarar Marielle Peterson.
- Och att skapa en meningsfull skola som ger människor trygghet med det samhälle vi har i dag, tillägger Westlund.
De menar att eftersom vi inte vet vilken kunskap man kommer att behöva i framtiden måste skolan stimulera förmågan att tänka nytt och att ändra på saker.

Idéerna har de hämtat ur etablerad arbets- och organisationspsykologisk, pedagogisk och sociologisk forskning.
- Vi har översatt det som ofta ses som flummigt i läroplanen, brutit ner och strukturerat det och lagt upp strategier för hur man kan arbeta med läroplanens strävansmål och stimulera eleverna, säger Christer Westlund.

Man gör inte bra ifrån sig på prov, startar projekt eller deltar i samhällslivet om man mår psykiskt dåligt och vi lever i ett samhälle som får alltfler unga att må dåligt och känna stress. Sedan 1980 har antalet unga kvinnor som får vård för depression och ångest ökat åtta gånger. Andelen unga män med psykiska problem ökar också.

2006 tillsattes en utredning om ungas psykiska ohälsa. Några slutsatser utredningen kom fram till var att ohälsan beror på en osäker arbetsmarknad och på en ökad individualisering. Utredarna konstaterar att träning av barns emotionella förmåga i förskola och skola minskar risken för psykiska problem och föreslår översikter av pedagogiska metoders effekter på psykisk hälsa samt regelbundna mätningar av barns psykiska hälsa och deras upplevelser av skolmiljön. Vad som kommer att hända med de konkreta förslagen är ännu inte klart och man kan bara hoppas att ansvariga skolpolitiker tar rapportens slutsatser på allvar.

Ett ord som gång på gång återkommer i mitt huvud är helhet. Fakta är bara en del av helheten "kunskap". För att en elev ska kunna lära måste han eller hon ses som en människa i sin helhet, inte bara som en maskin att programmera in fakta i. För att skolan ska fylla en samhällsfunktion måste synen på den förändras. Det är ingen fabrik som ska leverera mätbara kunskaper (något som bara kan leda till ett lärande för proven i stället för lärande för livet). Skolan är en del i en helhet - ett samhälle. Ett samhälle i stor förändring där vi bara har vaga aningar om vilket kunnande framtiden kommer att efterfråga och framtidens individer behöva. Lusten och förmågan att lära nytt är inte mätbar, men kanske ändå det allra viktigaste skolan har att förvalta.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.