Jag läser John Lydons (aka Rotten) nya bok för den fantastiska titeln Anger is an energi. Ilska har alltid varit Lydons drivkraft. Mycket för att han som han själv säger kommer från en soptunna i norra London.
Jag känner igen mig i allt.
Ilska som drivkraft. Check. Ilska är ofta det som får saker att hända, som leder till förändring.
Du kan inte alltid utgå från att bli accepterad och ibland är det bra att inte bli det. Check.
Låt dig triggas av när folk inte gillar dig. Check.
Att ta risker är härligt. Check.
Böcker som livräddare. Check.
Lär dig aldrig innebörden av subtil, utan kasta dig in i saker och kör hårt. Check.
Gör aldrig som man ”bör”. Check.
Det är helt okej att vara elefanten i rummet. Check.
Förstå punk. Check.
Det är inte riktigt sant att jag enbart läste boken för dess titel. Jag saknade Viv Albertine från popgruppen Slits så mycket efter att ha läst hennes fantastiska Clothes Clothes Clothes Music Music Music Boys Boys Boys, som handlar om samma era och samma personer (Sid Vicious, Mick Jones från Clash med flera) och samma platser (bland annat klädbutiken Sex). Fast ur ett annat perspektiv. Jag älskar de här människorna som var musicoholics och så otroligt drivna.
Eftersom en bok alltid leder till nästa bok så måste jag nu läsa Vivienne Westwoods nya bok för att höra hennes version. Stämmer det att det var för att hennes kläder alltid gick sönder som Johnny Rotten var tvungen att börja med säkerhetsnålar?
Jag ville veta hur det gick för Slitssångerskan Ari Up och barnen. Hur gick det för hennes tvillingpojkar medan hon levde sitt rastafariliv på Jamaica? Naturligtvis jättedåligt. Så dåligt att Lydon och Ari Ups mamma, Nora, fick ta över barnen.
Jag läser även boken för dess enorma kärleksförklaring till Nora, den enda kvinnan i Lydons liv sedan snart fyrtio år. Boken innehåller flera kapitel om kärleken till Nora. Hon var och är hans guiding light och ”from way across the other side, she shone, she glowed". Tänk att få dessa rader skrivna om sig: "I just thought Nora was absolutely adorable, fantastic, unlike anybody around."
Jag älskar också att ”mitt” gamla New Order-gäng dyker upp. Vissa fans följer med på turné efter turné, andra (jag) följer dem i bok efter bok. Här skriver Lydon: "At one particular gig, they had to tape him to a luggage trolley, wheel him on, and prop him up in front of the microphone."
Detta var när Lydons band Pil turnerade med New Order och Barney “was having problems emotionally”.
Lydon, som levde bland knarkare men hade turen att inte falla dit, passar även på att utförligt berätta om varför droger, främst heroin och kokain, är dåligt. Man blir en kräkande ångestskugga, en levande död.
Den här arga mannens viktigaste råd är möjligen något oväntat: Borsta tänderna!
