Ingrid Bergman skriver 1929 i dagboken om sitt mörkaste år hittills: pappan dog i kräfta, flera släktingar dog, hon fick tre underkända betyg.
1929 skriver en annan svenska, Carin Göring, i ett brev till sin mamma att sonen Thomas ”är överkänslig genom sitt lidande i barndomen och det trummas och slites i hans nervsystem allt för mycket. (-) Så snart det går kommer han helt till oss. Men ännu måste det dröja…”
Något som Carin glömmer i anklagelserna hem angående sonens skötsel är att det är hon som övergivit man och barn för att gifta sig med Hermann Göring, Hitlers närmaste man.
I ett brev till maken Petter skriver Ingrid Bergman att ”du lämnar mig väl aldrig, jag lämnar aldrig dig”. Men det gjorde hon, hon gjorde inget annat än att lämna sina män och barn, hennes specialitet var att överge barnen.
”Pussa Pia från mig, jag längtar så efter henne jämt”, skriver Ingrid till maken. En vuxen Pia säger i dokumentären Jag är Ingrid att Ingrid aldrig träffade henne förrän hon var arton år. Själv säger Ingrid att ”en gång var jag där i ett helt år”. Sedan tillägger hon att ”man kan inte få allt här i världen”.
Carin skriver till sonen ”goss-goss”: ”När jag tänker på dig och ser din kära lilla bild med Tobby (en tax, min anm), då måste jag alltid kraftigt svälja för att inte tårarna skall tränga upp i ögonen…”
Ingrid försöker i ett brev förklara för den lilla Pia att ”ibland vill man bo med några som inte är ens familj” och hon skaffar raskt tre nya barn i Italien med Rossellini, men när barnen fortfarande är små överger hon dem också och låter dem växa upp i ett hus med barnvakter, men hey de hade ett dansrum med ribbstolar.
Trots att Pia som vuxen säger att Ingrid aldrig var där och att ”vi var väl inte så roliga, barn är ju inte så intressanta, mamma bodde väl hellre med en teaterproducent” så säger hon också att hon inte kan svartmåla Ingrid, hon var helt enkelt för underbar att vara med.
Thomas fortsätter dyrka Carin Göring efter hennes död och han har en stark tro på Saken och 1930 skriver han i dagboken att ”Goebbels är mig andlig föda. Jag smälter honom som om det vore den härligaste kaviar”. Han skrev även ett åtta sidor långt brev till Görings försvar med syfte att läsas upp under Nürnbergrättegången.
Medan Ingrid gjorde skandal genom att bli gravid med en ny man innan hon lämnat den förre så blev Carin Rörelsens maskot och fick en drottninglik jordafärd genom Sverige till Berlin och ett palats uppkallat efter sig, Karinhall.
Men nog märker man hos Thomas en sorg över att hans mor valde Adolf och Saken framför honom. Thomas skrev i dagboken 1932: ”Skicka oss starka hjälpen snart Gud, vi alla som kommit fel och äro ängsliga och olyckliga. Bärga oss. Amen.”
Thomas är omskriven i böcker om andra världskriget som den mest sorgsna av människor.
Och visst ser man sorgen i Ingrids barns ögon i filmen Jag är Ingrid.
