Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Liket lever och plågar oss med frågor

Sara Stridsberg gör det. Jonas Gardell gör det. Hassan Blasim gör det. Fantiserar om de döda, och låter dem berätta något väsentligt för oss om livet.

En roman som gjorde ett outplånligt intryck på mig när jag gick i grundskolan var Thérèse Raquin, skriven av den franske författaren Émile Zola. Boken är hans debut och den kom ut 1867 - innan dess gick berättelsen som följetong i tidskriften L'Artiste. En mörk, detaljerad melodram med inslag av begär, passion, otrohet, mord, kärlek och hat.

Stämningen var ödesmättad, skräckeffekterna läskiga. Boken gjorde skandal, och omarbetades senare även till pjäs. Jag drömde mardrömmar om liket, som kom klafsande och demonstrativt lade sig i dubbelsängen mellan sin forna hustru och hennes älskare. Låg där som en obeveklig, stinkande påminnelse om brottet de begått, då han dränktes i floden Seine.

I filmens värld har greppet länge varit populärt, kanske mest iögonfallande i Billy Wilders 1950-talsklassiker Sunset Boulevard. I öppningsscenen flyter en död manusförfattare i poolen utanför den avdankade filmstjärnan Norma Desmonds hus. Publiken drar efter andan: vad har hänt? Jo nu ska ni få höra...

LÄS MER: Förenklat om kvinnomord

Även Sara Stridsberg låter ett lik spela huvudrollen i nya romanen Kärlekens Antarktis. Kristina, eller Inni som hon kallas, är där berättarjaget. Hon förföljer nära och kära långt efter sin död, fortsätter tala och betrakta. Hon, en prostituerad missbrukare som samhället vänt ryggen, tvingar oss att lyssna. Repetitivt återkommer hon till konkreta detaljer runt mordet: hur förövaren styckar hennes kropp, hur han lägger bitarna i två vita resväskor.

Ytterst är romanen, vars detaljer är snarlika mordet på Caterine da Costa 1984, en uppgörelse med den döda kvinnan som underhållning. Kanske också en upprättelse, i fiktiv form, för offret självt och de "fladdriga vittnen" som inte ansågs vara värda att lyssna till under styckmordsrättegången. En slags litterär gestaltning av det Hanna Olsson, tidigare sekreterare i den statliga prostitutionsutredningen, fokuserade på i sin bok Catrine och rättvisan (1990).

Jonas Gardell omkommer i en fiktiv trafikolycka i nya romanen Till minne av en villkorslös kärlek, och ser sedan som död tillbaka på sitt liv. Författaren Hassan Blasim, född i Bagdad och verksam i Finland, Iåter i uppmärksammade novellen Irakisk Kristus ett annat lik berätta, och återvända till dödsögonblicket.

LÄS MER: Gardell skildrar folkhemmet genom avvikarna

LÄS MER: Hassan Blasim – brutala skrönor på liv och död

Det kan tyckas makabert men greppet fungerar - och ger extra tyngd åt den dödes ord. Den dödes dom över de levande manar till eftertanke.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.