Vitryssland är ett land som - ursäkta ordleken - är något av en vit fläck på Europakartan. Inget förstahandsval som avkopplande semestermål precis. Långweekend i Minsk hör man aldrig talas om. Rapporter droppar däremot in om hur besvärligt det är för journalister och andra att arbeta och leva där. Inför det vitryska valet på söndag kommer förstås medias alla blickar att vändas ditåt under några intensiva dygn.
Just i denna veva har den vitryska författaren Svetlana Aleksijevitj kommit till Göteborg för att påbörja en tvåårig vistelse här som gästande exilförfattare. Hon är en nagel i ögat på det regeringstrogna etablissemanget hemma men skyddas trots allt av sin internationella berömmelse. Tack vare det kan hon besöka sitt hemland även om hon vistas utomlands. Dock får hon stå ut med nedvärderande och elaka kommentarer i tidningarna. Hennes bok Bön för Tjernobyl har blivit läst runt om i världen. I Vitryssland får hennes böcker dock inte tryckas. Det görs istället i Ryssland och därifrån tar de vägen över till privata vitryska boklådor.
Det är roligt att träffa någon som faktiskt bor på riktigt i Minsk och förstår den absurda tillvaron inifrån. Svetlana Aleksijevitj berättar vid en presskonferens i Göteborg att hon har en lägenhet i ett experimenthus, som till och med utrustades med italiensk badrumsinredning. Men tyvärr fungerar inte avloppet. Så varje gång hon är där kommer rörmokaren Sasja med sin gigantiska skiftnyckel. Eftersom den passar dåligt till de italienska utensilierna förfaller han istället snabbt till filosoferande över sakernas tillstånd och klagar: "Bara genom att utgjuta blod kan vi få ett slut på detta".
Hon drar inte den här historien bara för att den är lustig, utan för att den säger något om den postsovjetiska människotypen. Hon säger att det är fel att bara skylla på att den vitryska presidenten Lukasjenko är en ond människa, för samhället har blivit sådant att det tillåter människor att handla som de nu gör.
- Folk i väst har svårt att begripa sig på den östeuropeiska psykologin.
Så gör hon en koppling som får allt att framstå i ett mer förklarat sidoljus och som en icke-ryss knappast skulle kunna göra med gott samvete. Om människorna verkar passiva och uppgivna så gives en förklaring. Kulturella såväl som religiösa traditioner betraktar det egna lidandet som något med egenvärde. Det uppmanar inte till handling utan till att vila i sitt eget lidande. Människorna förändrades inte så mycket för att sovjetregimen föll.
Efter den dubbla smällen med både socialismens sammanbrott och Tjernobyl är vi ett förvirrat folk som sitter på en ruinhög, säger hon.
