Wir bleiben oben! Vi stannar här uppe! Det stora gröna rockmärket lyser på den lilla damens kappa när hon skyndar fram i Stuttgarts ljumma höstdis. En typisk deltagare i de massprotester som skakat den tyska bilhuvudstaden och gjort en nationell politisk fråga av motstånden mot S21 – en mångmiljardsatsning med underjordisk järnvägsstation som huvudnummer som de styrande hoppas ska göra staden till ”Europas nya hjärta.”
Frågan har kommit att handla om mer än ”bara” kostnaden eller att centrala delar av staden kommer att grävas upp. (Man kan hävda att vad man än gör med Stuttgarts centrum blir det vackrare ...) Inte minst har den blivit en demokratifråga när politiker i blocköverskridande enighet skyndat sig att besluta över huvudet på folk och rörelsen i det traditionellt konservativa Baden-Würtemberg skakar nu till och med förbundskansler Merkel.
Väl hemma i Sveriges bilhuvudstad hör jag att politikerna hittat en miljard som de vill gräva ner i leran. I åratal har varje protest mot nedskärningar i välfärden mötts av standardsvaret: ”Det finns inga pengar”. Nu drar kommunledningen 1 000 friska miljoner ur rockärmen, en förskottsbetalning på det i största möjliga enighet beslutade infrastrukturpaketet med älvtunnel och underjordisk järnväg av tveksam nytta som kärna. Motiveringen är att pengar ska frigöras för framtiden. Väldokumenterad kunskap om att Marieholmstunneln kommer att öka den vägtrafik som drastiskt måste minskas om klimatmålen kunna uppnås, spelar ingen roll. Inte heller att det går att räkna ut de framtida kostnaderna för varje nedlagd skola eller fritidsgård, låt vara inte med samma bokföringsmässiga precision.
I teorin fattas stora politiska beslut efter moget övervägande och grundliga utredningar. Men sakargument avgör sällan, oavsett om det gäller skolpolitik, kriminalvård eller klimatfrågor. Och till viss del måste det vara så. Visst vore det önskvärt om vetenskapligt grundad kunskap kunde påverka debatt och beslut, men politik är inte någon kameral uppgift där nytta och kostnad opartiskt kan vägas mot varandra. Utgången avgörs i sista hand av styrkeförhållanden mellan olika intressen där näringslivets tunga ekonomiska aktörer alltid har ett försprång. Ska dessa kunna balanseras och ge utrymme för demokratiska beslut krävs aktiva folkrörelser.
Likheterna mellan det som pågår i Göteborg och Stuttgart är slående. Den stora skillnaden är damen med rockmärket. Hon och tusentals andra som vecka efter vecka trotsat såväl busväder som polisens vattenkanoner har mångdubblat det politiska priset för att köra över medborgarna. I Göteborg råder ännu lugn.
