Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
1/2

Lars Arrhenius lät oss ana en utväg

Konstnären Lars Arrhenius gick nyligen bort, endast 53 år gammal. Sara Arvidsson minns en konstnär som ville förändra vårt sätt att se.

Förr i tiden trodde man att sjukdomspandemierna var ett resultat av guds vrede och besvikelse. Den allsmäktige hämnades genom att sprida död. Uppfattningarna har dock förändrats: numera är många förvissade om att virussjukdomarna är ett resultat av ett förstört ekosystem. Konstnären Lars Arrhenius, som gick bort nyligen, endast 53 år gammal, var övertygad om att människans vanor har haft fatala konsekvenser på miljön.

LÄS MER: Lennart Jirlow sökte njutningen i tillvaron

Det har på sistone varit relativt dött på konstfronten. Men trots coronakrisen valde ett gäng konstnärer att arrangera en utställning i en stockholmsk skog. Utställningen heter ”Tyst vår” och den pågår än. I denna utställning, vars titel är inspirerad av Rachel Carsons epokavgörande bok, riktas den kritiska udden mot den kontinuerliga skövlingen av naturen. Människan tror att hon är autonom och kan göra vad som helst, men i realiteten är hennes existens alltid avhängig djurens och naturens välmående. Ett av de utställda verken är en gravsten med inskriptionen: ”Här vilar framtiden”. Verket, som har skapats av Lars Arrhenius och Eric Ericson, tycks peka på människosläktets temporära vistelse på jorden men likaså på den ena konstnärens kommande död. Scenariot är både ledsamt och sublimt. Jag är ganska säker på att det kommer att skrivas en del om detta verk, även när pandemikrisen har upphört.

Jag är ganska säker på att det kommer att skrivas en del om detta verk, även när pandemikrisen har upphört.

”Tyst vår” var dock inte startpunkten för Arrhenius miljömedvetenhet: han var en av konstnärerna som initierade den aktivistiska gruppen ”Artists for future”, vilken offentligt manifesterar sitt missnöje inför klimatförändringarna. Och i det såväl satiriska som didaktiska brädspelet ”Kalas” (2018), vilket var ett samarbete med Eric Ericson, får deltagarna följa västvärldens exempel och orsaka ett helvete i låglöneländer.

Jag kom i kontakt med Arrhenius konst via hans piktogram, i vilka vedertagna symboler upprepas på ett bisarrt sätt. I dem framstår människan som en maskin och husen som hon bor i ser ut som dockhus. Livet rullar på i en bestämd bana; det berömda ekorrhjulet. Mallen är strikt. Men genom att fästa blicken vid denna regelmässighet lät Arrhenius oss också ana en utväg. För att kunna ändra på mönstret måste vi se oss själva i ett klart ljus.

Som de flesta relevanta konstnärer förstod Lars Arrhenius vikten av en elastisk konst och att kulturyttringar är ganska meningslösa om de bara vill bekräfta ett tillstånd och inte förändra det.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.