Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/2

Victoria Greve: "L Word" är banbrytande – och en upphottad, ologisk såpa

"Törstigt letade jag efter fulstreamar. Men det roligaste var – och är fortfarande – att läsa kommentarsfälten", skriver Victoria Greve.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Man kan säga att tv-serien "L word" missade 2010-talet på flera sätt. Serien lanserades som en "Sex and the city" fast med lesbiska i Los Angeles och kretsade runt en grupp obeskrivligt vackra kvinnor med glamorösa jobb de sällan behövde vara på, och som var otrogna med och mot varandra samtidigt som de försökte skaffa barn, festa med queera 00-talsstjärnor som Peaches och Tegan and Sara eller slå igenom som författare.

LÄS MER: Victoria Greve: Så märks metoo-hösten i årets svenska romaner

Är man snäll kan man kalla det banbrytande tv där queera och lesbiska kvinnor och deras relationer till varandra för första gången helt stod i centrum. Om man är elak, en upphottad, ologisk såpopera.

Karaktärer dök upp, blev huvudroller för en säsong och försvann plötsligt utan förklaring. Bisexuella avfärdades som svikare, den enda transpersonen mobbades ut av gruppen och tvingades genomgå en gravid-storyline. Trots LA:s stora latino-community spelades sådana roller i regel av skådespelare med persiska eller indiska rötter. Sista säsongen sändes våren 2009 och var ett regelrätt haveri som kretsade runt ett ologiskt mord på seriens (visserligen hatade) huvudperson för att bädda upp för en spinoff i fängelsemiljö. Tv-bolaget sköt ner den efter ett pilotavsnitt. Det hade, kort sagt, inte flugit på 2010-talet.

Det finns heller ingen serie jag har sett om fler gånger.

På många sätt är den motsatsen till lägerelds-tv. I Sverige gick bara någon säsong. Törstigt letade jag efter fulstreamar och läste analyser av skribenter bakom pseudonymer som Scribegrrl och Dorothy Snarker som dissekerade serien scen för scen. Att läsa deras recaps var minst lika kul som att se själva serien.

För på ett annat sätt är det själva definitionen av lägereld. En grupp unga vuxna queera kvinnor världen över fick en självklar terminologi att förstå sig själva med ("hon är en typisk Shane!").

På en lesbisk bar i San Francisco vintern 2012 såg jag en karta över mitt svenska kompisgängs relationer klottrat i taket på toan. Svarta tuschstreck band ihop deras namn och vem som hånglat med vem på samma sätt som karaktärerna gjorde i serien. De skrev in sig i ett större universum.

Tv-kritiken blev en skola för en ny generation skribenter där allt från "Top model" till "The amazing race" analyserades i detalj.

Inte bara "L word" recappades förresten. Tv-kritiken blev en skola för en ny generation skribenter där allt från "Top model" till "The amazing race" analyserades i detalj. I USA dominerade sajten Television without pity som tyvärr lades ned 2014, i Sverige grundades sajten Weird science som nu döpts om till TVdags. Skribenterna var roliga, lite elaka och bra på att kombinera skärmdumpar från serierna med egenskrivna undertexter – en föraning om memekulturen som skulle komma att frodas.

LÄS MER: När festen tar slut

De populära "L word"-bloggarna utvecklades till nischade popkultursajter för hbtq-personer. Fankulturen runt tv-serierna blev startpunkten för ett mer initierat samtal om identitet och vilka som får synas på tv och hur, det vi sedan bråkat och förhandlat om de senaste tio åren på kultursidorna och samhället i stort. I dag är en lesbisk eller bisexuell karaktär på tv inte längre exotiskt.

De sista skälvande veckorna av 2010-talet började rebooten "L word: Generation q" sändas på HBO Nordic. Knappt någon svensk tidning tog notis, än mindre brydde sig om att recensera. Kanske spelar det mindre roll. Det märks ändå att tiderna har förändrats. Serieskaparna har slagit knut på sig själva för att kompensera för ursprungsseriens klumpigheter gällande representation och transfrågor. Handlingen hänger ihop. Den är till och med lite bra.

Men roligast är det fortfarande i kommentarsfälten efteråt.