Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Billy McFarland, grundaren av omtalade Fyre festival, trodde nog inte att han skulle få skaka galler, menar Johan Wanloo. Bild: Mark Lennihan

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Läxan från Fyre festival – tro inte på att allt är möjligt

GP:s Johan Wanloo om hur Fyrefestivalens grundare Billy McFarland är en symbol för vår tids tro på att vad som helst är möjligt: "finns oräkneliga exempel på hur viljan inte försätter berg".

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det finns lögner vi både hör och säger själva så ofta att vi inte reflekterar över dem. De rinner ur munnen på samma reflexmässiga sätt vi höjer armen för att heja på en bekant. När någon frågar hur läget är svarar vi “toppen” fast allt kanske känns svart just då. Inget annat än ett harmlöst socialt tic. Andra är direkt farliga. Det finns horder av ovårdade incels som spyr ut bitterheten över sin ensamhet på internet eftersom de matats med den välmenande lögnen “om du bara är dig själv kommer du träffa någon.” Nej men om du duschar, tar på rena kläder, anstränger dig för att vara trevlig och inser att du inte per automatik förtjänar att bli omtyckt av kvinnor kommer du, eventuellt, träffa någon. Med andra ord aktivt arbetar för att vara någon annan än just dig själv.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Av alla dessa tanklösa automatlögner är påståendet att “allt är möjligt” den farligaste. Det finns oräkneliga exempel på människor som trott att allt varit möjligt och inte bara gått under själva utan dragit med sig andra i fallet som en direkt följd.

Min övertygelse bekräftas när jag ser den omtalade Netflixdokumentären "FYRE: The greatest party that never happened" om Fyre festival, en spektakulärt misslyckad musikfestival vars haveri direktsändes i realtid över sociala medier.

Billy McFarland, som drog igång projektet, framstår i dokumentären som att allt var möjligt fram tills han var tvungen att fly ön där festivalen skulle hållas. Han trodde säkert heller inte att han skulle dömas till sex års fängelse förrän gallret slog igen framför honom.

LÄS MER: Fyre-festivalens kollaps är tillfredsställande att se

Jag kan sätta en peng på att han, som lärt sig att framgång mest av allt är en inställningsfråga, fortfarande inte fattar vad som hände. Men en plufsig riking med svajig verklighetsuppfattning mer eller mindre, vad gör det?

Problemet är alla som blev lurade på vägen. Allt ifrån investerare som blev blåsta på miljoner till snickare som inte fick lön för att bygga scenerna ingen i slutändan stod på. Hundratals oskyldiga människor som i vissa fall blev av med, för dem, kaffepengar till andra vars liv slagits i spillror.

Allt för att Billy McFarland trodde på lögnen att allt är möjligt. Han är vare sig först eller sist utan ingår i ett evigt lämmelspår av charlataner som mässar samma sak för egen vinnings skull. Lurade av sig själva eller iskallt medvetna.

Det är farligt och korkat. Det krävs inte mycket allmänbildning för att veta att det genom världshistorien finns oräkneliga exempel på hur viljan inte försätter berg. Man kan visualisera sina mål tills ögonen blöder. Det har ingen betydelse.

Titta på vem som säger att allt är möjligt. Är det en drömmare med en laptop på ett café Eller är det någon som verkligen åstadkommit saker på riktigt?

Ett hett tips är att den senare aldrig skulle påstå något så dumt. Tänk om Billy McFarland på ett tidigt stadium insett att hans planer var omöjliga att genomföra och istället fokuserat på något annat. Det hade varit bättre för världen på alla sätt. Alla som skadeglatt skrattat sig igenom dokumentärerna om hans misslyckande undantagna förstås.