För jag vet inte vilken gång i ordningen har det blossat upp en strid om kvällspressens förfall. Tomas Forser har slutat skriva i Expressen (GP 28/4) och Lars Åberg (GP 4/5) skriver att Forser bakom lämnar sig "det vanliga gänget av bonusbelönade kvardröjare som in i evigheten kommer att upprepa sitt mantra om att den svenska kvällstidningen står för en fräck och samhällskritisk blandning av högt och lågt". Dit räknas troligtvis också jag, eftersom jag som frilansare skrivit i Göteborgs-Posten sedan 1992 och Expressen sedan 1994.
Det är inte särskilt svårt att förfasa sig över den allmänna förgrovningen av kvällspressen, eller media som helhet. Men jag tycker att Forser och Åberg gör det för lätt för sig genom att peka ut syndabockar. Alla medier är kommersiella utom public service, vilket ändå inte hindrade dem att köra Robinson . Uppenbarligen finns det en stor grupp fullt myndiga medborgare som föredrar att titta på det framför annat. Det är en ganska högdragen attityd att på så sätt recensera människors smak. Kvällspressen gör det den alltid gjort, nämligen skriva om berättelserna om Olinda, Qristina, Robban och allt vad de heter, för läsare som gillar att läsa om dem. Sedan är det ju oftast bara en mindre del av innehållet i en vanlig tidning.
Sedan mitten av nittiotalet har det ägt rum en radikal förändring av kultursidorna. Morgontidningarna har medvetet renodlat kultursidorna så att de inte längre som förr är forum för politisk debatt. Den ska skötas på ledar- och debattsidor. Som jag ser det är det en utarmning. De totalt förutsägbara ledarsidorna kan knappast längre intressera någon, om det inte råkar vara någon enskild skribent, som skriver fräsigt. Debattsidorna redigeras stenhårt som megafoner för organisationer och partier. Den fria politiska kommentaren för en tynande tillvaro i dagens press. Utom i kvällspressen. Än så länge har exempelvis Expressens kultursida en kommentarspalt där dagspolitiken, men också samhälls- och kulturfrågor diskuteras varje dag. För den som är intresserad av politik tycker jag att det är ett viktigt forum för opinionsbildning. Som skribent i Expressen blir man gärna lite luttrad över snacket om bristande trovärdighet. Jag har lärt mig att det tydligen är ett ganska relativt begrepp. Om man skriver något positivt är alla oerhört hedrade och glada, medan den som får negativ kritik förvånande ofta brukar dra upp just det där med trovärdigheten. Mänskliga reaktioner, ja. Just därför ganska intressanta.
Den trendkänsliga kvällspressen har dödförklarats många gånger, särskilt ofta av olika tungviktiga universitetsprofessorer, men överlever ändå. Kanske visar den vägen ned i "fucking-shopping-träsket". Men vem tror att alla andra inte också är på väg dit?
