Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Payam Moula är chefredaktör på Magasinet Tiden. Bild: Johan Resele

Payam Moula: Kulturvänstern har blivit liberal

GP:s kulturchef Björn Werner reagerade i dagarna på LO:s ny reklamfilm, som han tyckte visade på ett försök att närma sig Sverigedemokraterna. Ett sätt att resonera som pekar på att "stora dela av vänstern blivit liberal". Det menar socialdemokratiska Magasinet Tidens chefredaktör Payam Moula.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

LÄS MER: LO:s skräckreklam vilseleder väljarna

Vad formar historien? Frågan som varit bärande för vänstern sedan Marx är idag frånvarande. Bortglömd. Det syns inte minst på de kultursidor, och hos många skribenter, som påstår sig vara vänster. De har glömt bort historiematerialismen, till förödande konsekvenser.

Vi formas alla av samtiden vi lever i. Förmågan att ställa sig vid sidan av och granska samtiden är begränsad, men nu när vi lämnar ett decennium och går in i ett nytt är det värt ett försök.

Vid ett sådant försök ser jag en brytningstid. En erodering av den liberala hegemonin över tanken. På ytan handlar det om att ingen längre tror på skattesänkningar, avregleringar och privatisering. Men på ett djupare plan hänger dominansen kvar. Den liberala människosynen, där människan är en autonom rationell varelse, dominerar tillsammans med den idealistiska synen på historiens utveckling.

Den dominerande idén idag är att politikens väsen är värderingar. Symboler och bildsättning. Narrativ. (Kultur)kriget handlar om värderingar, med form och semantik som vapen.

Den här idén bryter mot vänsterns tradition. Där handlar inte kriget om värderingar. Det handlar om intressen. Om kollektiva intressen som står mot varandra. Vinnare och förlorare. Konflikt. Värderingarna i samhället formas därefter – inte tvärtom.

Förr i tiden frågade sig arbetarrörelsens företrädare hur de skulle forma framtiden. De funderade i termer av ägande. De analyserade strukturer, makt och intressen. Idag analyserar vänstern ord och bild. Man funderar över retorik, över vem som låter som vem.

Stora delar av vänstern är liberal. De har glömt vad politik är. Vad människan är. Vad som driver historien.

”Den ursvenska idyllens fötter”, ”nästan alla i reklamfilmen är vita” och ”en blågul fana” heter det när Björn Werner tittar på LO:s reklamfilm. Han menar att ”bildspråket” speglar en analys som jag och andra socialdemokrater gör. En analys som, enligt Werner, är felaktig. Varför? Därför att ”vilket ursprung personer som bor i Sverige har hänger inte ihop med idén om ett sammanhållet samhälle som fördelar pengarna jämnt".

Migration kokar enligt kulturvänstern ner till detta. Människors ursprung. Intressekonflikter? Finns inga. Vinnare och förlorare? Påverkan på ekonomin? På jämlikheten och styrkeförhållandena mellan arbete och kapital? Irrelevant. De traditionella vänsterperspektiven är frånvarande när kulturvänstern tänker migration. Där gäller semantik och symboler. Hudfärg och etnicitet. Mjuk mot hård. Värderingar.

Istället för att se migration för vad det är, en fråga om intressen, klass och fördelning, ser de identiteter och värderingar.

Werner är inte ensam. Tvärtom. Nyligen fick jag möjlighet att tillsammans med en ledarskribent från Aftonbladet prata inför ett antal SSU:are. Jag ställde frågan till publiken: ”Vilka tror att Trump, som strax innan valet skröt om att ha sexuellt ofredat kvinnor, vann valet på grund av värderingar?” Ingen räckte upp handen. Ingen förutom ledarskribenten. Vi formas alla av samtiden vi lever i. Vad kännetecknar vår samtid? Att stora delar av vänstern är liberal. De har glömt vad politik är. Vad människan är. Vad som driver historien.

Werner kallar tidskriften Tiden för ”socialdemokratins intellektuella alibi”. Det vet jag inte om vi är, men en sak är jag säker på: Vi är inte liberala. Varken på ytan eller djupet. Vi kommer fortsätta att utgå från en historiematerialistisk grundsyn. Förhoppningsvis blir vi mindre ensamma i detta.

LÄS MER: En tid att tiga och en tid att tala