Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Kulturpolitiker mitt i vardagen

När Helena Nyhus fick frågan om hon ville bli Göteborgs nya kulturkommunalråd var hennes spontana tanke: Det fixar jag aldrig! Känslan förklarar hon med en rädsla för finkulturen.
Tre månader har gått och Helena Nyhus (s) har så smått skaffat sig en överblick över Göteborgs kulturliv. Nu handlar det mer om brist på tid än vilja om hon är en sällsynt gäst på teatrar och museer.
- Jag träffade de fria teatrarnas nätverk för ett tag sedan. De tyckte att vi i kulturnämnden inte besökte dem tillräckligt ofta. Jag försökte förklara hur vår vardag ser ut med kvällar som ofta är uppbokade av partiarbete och nämndarbete, säger Helena Nyhus.
Dagen innan höll hon i nämndklubban för andra gången. På dagordningen fanns inga heta frågor och stämningen var avspänd. Tidigare kunde det gå tuffare till, men nu är presidiet nytt och Helena Nyhus tror att hon och vice ordförande Lennart Widing (m) kommer att samarbeta bra.
Vi sitter i hennes arbetsrum i Stadshuset, några dörrar bort från Göran Johansson, han som i mitten av förra mandatperioden ställde frågan om hon ville sitta i kommunstyrelsen och utbrast: "man skall bli glad när man får den här frågan", när hon tvekade.
- Men klart att det var jätteroligt att efter att ha varit politiskt aktiv av och till sedan 1988 få vara med och röra i grytorna.
När sedan Ewelina Tokarczyk i slutet av förra året meddelade att hon ville sluta som kulturnämndsordförande gick frågan till Helena Nyhus. Hon var då ganska omtumlad efter valet, där hon bland annat stått på valbar plats till riksdagen men förlorat platsen till dåvarande kulturministern Leif Pagrotsky, som fick lämna regeringen när nederlaget var ett faktum.
- Det fixar jag aldrig! Så minns jag att jag tänkte. Det var ett slags rädsla för finkulturen, att den kulturen är något annat, något som inte jag platsar i. Men jag tror att jag är ganska representativ för göteborgare i allmänhet. Det är för höga trösklar och för tunga ekdörrar för att ta sig in på institutionerna i stan, säger Helena Nyhus.
Och nämndens fokus är enligt henne, att bredda grupperna som utnyttjar kulturlivet i Göteborg. Frågan är hur man skall gå tillväga. Och där skiljer sig partierna åt. Det handlar om var resurserna ska läggas, på de etablerade institutionerna eller på andra former av kulturverksamhet, men också om vilka krav som skall ställas på institutionerna.
- Vi lägger till exempel särskilt riktade bidrag till Angeredsteatern, något som den borgerliga gruppen är emot. Jag tror också att vi måste fortsätta att ta kulturen ut i stadsdelarna snarare än förvänta oss att alla tar sig in till centrum. Där är vi nog inte heller helt eniga.
Men Helena Nyhus menar att kommunen ändå visar på flera sätt att kultur är viktigt.
I dag tycker hon, som satt sex år i Majornas stadsdelsnämnd och drev igenom hårda besparingar under de ekonomiskt svåra åren, att det är roligt att se hur stadsdelarna lägger tillbaka pengarna på kultur och fritid. Och två av de tjugo prioriterade målen i kommunens budget rör kultur och barn: rätten till en plats i kultur- eller musikskola och garanterade årliga besök på museum, teater och bio.
När hon själv var barn läste hon böcker, tittade på film och gick någon gång på teater.
- Det var väl som för de flesta, men man benämnde det kanske inte kultur, säger Helena Nyhus.
Sin egen barndom beskriver hon som brokig. Familjen flyttade mycket. Hon bodde i Norge, England, Strömstad, Skara och Göteborg och gick i sju olika skolor under nio grundskoleår.
- Jag lärde mig mycket om det sociala samspelet, mindre teori. När vi flyttade till Göteborg och jag var 15 år och skulle börja nian lät jag snabbt som värsta hamnarbetaren när jag talade. Man kan säga att jag blev otroligt duktig på att smälta in.
I dag saknar hon rötterna och kan idealisera det där att ha gått i samma klass, bott på samma svale och gått tillsammans till skolan varje dag.
- Det finns något gott i det, en identitet och en tillhörighet som jag missade, säger hon.
Efter nian blev det barnskötarlinjen på Annedalsgymnasiet, kanske främst för att den var tvåårig och inte hade matte. Hon var väldigt skoltrött. Något som rektorn såg.
Han mötte Helena en dag i korridoren och hade en nyckel i handen. "Det här är nyckeln till elevrådets hus."
- Men elevrådet har väl inget hus? svarade jag. "Nej, men nu har det det. Och du är ordförande", berättar Helena och skrattar åt minnet.
- Så kan det gå till när man väljer ordförande! Men han såg väl att jag behövde aktiveras för att inte ge mig iväg på andra krokigheter.
När rektorn sedan skickade iväg henne på en studievecka till Stockholm, med besök på ambassader och fredsorganisationer, var hon på spåret igen. Uppfylld av fredsbudskapet sjöng hon Free Mandela på spårvagnen och började arbeta för att starta en fredsorganisation för ungdomar i Göteborg.
Det blev ingen fredsorganisation, hon klarade inte av all formalia kring ansökan, men det blev så småningom en socionomutbildning med halvårspraktik i Sydafrika.
Fredsengagemanget blev det som förde henne in i partipolitiken. Efter ett kort besök i folkpartiets ungdomsförbund hamnade hon hemma hos SSU:aren Ann-Sofie Hermansson i Länsmansgården. Och på den vägen är det.
I dag är hennes uppgift att driva en socialdemokratisk kulturpolitik i ett borgerligt styrt rike, en utmaning i sig. Hur den kommer att se ut är fortfarande oklart.
Hon tycker att kulturministern hittills har varit väldigt vag och att alliansen inte har fokuserat kulturfrågorna.
- Det skulle förvåna mig om moderaterna får med sig folkpartiet på den kulturpolitiska plattform som de presenterade för ett tag sedan, säger Helena Nyhus.
- Mycket av kulturverksamheten i Göteborg betalas med kommunala pengar, men också med statliga bidrag som vi inte vet vad som händer med. När de pratar om att lägga ut biblioteket på entreprenad, blir det tvingande eller frivilligt? Och policyn för inköp av böcker på biblioteket, måste vi följa den? Eller avgiften på boklån? Någonstans går gränsen för hur mycket vi kan kompensera.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.