Ofrivilligt illustrerar Kulturnämndens ordförande Ann Catrine Fogelgren i sin replik (14/7) just det som jag påpekat: nämndens passivitet och defensiva hållning. Visst. Det händer saker. Ett museimagasin som allmänheten inte äger tillträde till ska byggas. Konstmuseets sedan länge nödvändiga ombyggnad ska genomföras. Sjöfartsmuseet ska återinvigas. Kulturhuset i Bergsjön är en fantastisk sak, även om de ursprungliga ambitionerna prutats ned. Att så inte sker vad gäller planerna i Backa får vi hoppas. De andra verksamheter och festivaler som Fogelgren nämner kan vi glädjas åt – men de härrör knappast från Kulturnämnden. Undantaget är GIBCA, konstbiennalen, som tillkom på initiativ från nämnden. Det är tjugo år sedan.
Att Göteborg har ett ”till stora delar” gott samarbete med Västra Götalandsregionen var ju skönt att höra. Hoppas att andra delar den uppfattningen.
När Göteborg nu snart ska fira sitt fyrahundraårsjubileum anser alltså kulturnämndens ordförande att detta inte angår henne. Den saken sköter ett kommunalt bolag om. När staden fyllde trehundra år skapades det konstmuseum som Fogelgren nu skriver så engagerat om, men även konsthallen, Liseberg, Botaniska trådgärden, så småningom Konserthuset och Stadsteatern. Naturhistoriska museet flyttade in i sin nuvarande ståtliga byggnad. Vad skulle Göteborg vara idag utan dessa initiativ då?
Det är lite trist att konstatera att den kulturella fantasin och handlingskraften var så mycket större för hundra år sedan.
LÄS MER:Göteborg saknar kulturpolitisk styrning
LÄS MER:Kulturnämnden arbetar aktivt för göteborgarna
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
