Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Kultureliten domineras av tramspellar

Istället för en seriös kulturelit domineras Sverige just nu av ett gäng som är såna tramspellar att mitt Instagramkonto bleknar i jämförelse.
Björn Werner.
Björn Werner.

Det var med viss skräck jag tillträdde som kulturchef på GP. Jag är ju ingen klassisk kulturman med mina späda 32 år. Inga hornbågsglasögon eller polotröja, inga favoritpassager från Modiano på tungan. Tvärtom har jag byggt både min karriär och min offentliga persona på generösa mängder tramsande. Min Facebookprofil är ett hommage till den dåliga SVT-serien ettor och nollor. På mitt Instagramkonto lägger jag mest upp videos där jag på skoj röker e-cigg till ”cool musik”. På Twitter ironiserar jag så mycket att jag ganska ofta inte vet jag vad jag själv tycker. När jag började som chefredaktör på Magasinet Arena bad jag en kompis klippa in en örn på min pressbild för att ”ge en Game of Thrones-känsla” som sedan publicerades på Resumé.

Men skräcken la sig snabbt. För den kulturvärld som nu rullar upp sig framför mig är ju, om möjligt, ännu tramsigare än jag själv. Vart jag än vänder mig, ett hav av regression. Det tar till synes aldrig slut. Ena stunden surfar jag rakt in i Sara Danius ovärdiga facebookbild där hon klippt in sitt ansikte på en propagandaaffisch med texten ”nu tar vi helg”. Andra läser jag ett hyllningsporträtt i Expressen Kultur om paret Richert/Engström, två backpackers som också råkar kunna skriva. Göteborgs Stadsteaters Pontus Stenshäll försvarar sin söliga scenkonst med att ”man måste bevara barnasinnet".

Eventuella bristande kulturkunskaper är heller inga problem: på kulturmingel och i kulturtexter pratar man mycket hellre om Netflix och Henrik Schyfferts gris, eller ojar sig över Trump och SD, än diskuterar operauppsättningar och litteratur.

Och visst, innan någon invänder, ja: det finns fortfarande dem som beter sig som riktiga kulturpersoner. Som går på spännande litteraturläsningar subventionerade av Svenska Akademien och minglar i hotellsviter under Bokmässan. Dricker rödvin. Håller tyst om åratal av sexuella övergrepp. Begår sexuella övergrepp. Nej vänta lite, det är ju ett beteende vi aldrig skulle acceptera ens på högstadieskolor.

Kanske beror det här hos det äldre gardet på en missriktad idé om att kulturellt kapital är en oändlig resurs (det är det inte). Kanske beror det hos det yngre gardet på en Vilse i Pannkakan-inducerad 40-årskris som nu tack vare sociala medier kollektivt spelas upp för våra ögon. Jag vet inte. Men faktum kvarstår: istället för en seriös kulturelit domineras Sverige just nu av ett gäng som är såna tramspellar att mitt Instagramkonto bleknar i jämförelse.

Jag känner fortfarande viss skräck, för jag inser vad det här innebär. Om inte generationerna framför mig lyfter sig ur sina egna privata helveten av infantilism ligger ansvaret plötsligt på mig och mina generationskamrater. Nihilisterna och postironikerna. Ska vi börja bete oss som vuxna? Jag? Hemska tanke.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.