Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Just nu provar landsting runtom i Sverige att skriva ut kultur som botemedel mot stress och psykisk ohälsa. GP:s kulturchef tycker inte att det är en bra idé. Bild: Janerik Henriksson/TT

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Kultur bör inte skrivas ut på recept

GP:s kulturchef Björn Werner tycker att forskning som visar att kultur motverkar depression är "en sten som genast bör läggas tillbaka på sin plats och aldrig mer lyftas".

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Vuxenlivet är att hoppa mellan plikt, ansvar och nytta. På dagtid vårdar vi genom arbete vårt lutherska arv. Eftermiddagar och kvällar blir de flesta drabbade av fenomenet barn. På de få, flämtande timmar som står till ditt eget förfogande står – för de flesta med en sund dödsångest – hälsa eller livsförbättring på agendan.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Inte för att det fyller ditt liv med mening. Nej, det är för att din organism kräver det. Du känner hur blodkärlen förkalkas av den feta maten du därför undviker till förmån för en smaklös zucchinipasta. Hur hjärtat långsamt slutar slå om du inte kastar dig ut i löpspåret och hur ångesten drar in och förmörkar livet om inte du inte blundar och fokuserar på din egen andning i tio minuter dagligen.

Och, vill allt fler röster i samhället lägga till, du går på museum, konsert eller teater – för att motverka depressionens förödelse. Runtom i landet, bland annat i Kungälv, Ale och Öckerö, prövas just nu KUR – Kultur på recept. Ett sätt att få sjukskrivna för psykisk ohälsa och stress att genom kulturupplevelser hitta en väg tillbaka till arbetslivet. I veckan rapporterade svenska medier om en brittisk studie som visade att kultur också kan fungera i förebyggande syfte: personer över 50 som fasade in film, teater eller museiutställningar minst en gång i månaden minskade risken för depression med 48 procent.

LÄS MER: Studie: Kultur minskar risken för depression

Det kan säkert stämma. Trots det är det en sten som genast bör läggas tillbaka på sin plats och aldrig mer lyftas. Att resonera kring kultur i hälsotermer är också att döda dess kärna. Varje person som börjar se på kultur på samma sätt som de ser på ett pass anti-gravity yoga och en havremjölksmatcha – ett nödvändigt underhåll av människomaskinen – är ett steg mot skymningen.

Det är inte plikten som är att vara människa. Inte ansvaret. Inte nyttan. Allt det är krav som vi som fysiska varelser och delar av samhällsgemenskapen måste underkasta oss för att fortsätta existera som kroppar och gruppmedlemmar. Vår största möjlighet att vara just människor och inte högpresterande apor är inte där. Det är i kulturen.

Det kan vara en plats som är läkande och återhämtande men den behöver inte vara det. Den kan också vara rolig, meningslös eller direkt deprimerande. Sambandet mellan välmående och Michael Hanekes Den sjunde kontinenten, Nikanor Teratologens Äldreomsorgen i övre Kågedalen eller det norska dödsmetallbandet Burzums första skiva måste betraktas som ytterst svagt. Absolut inget en välmenande läkare bör ordinera. Trots det är de hyllade och viktiga verk, inte minst för att de utgör platser där våra mörkaste tankar och rädslor kan spira.

Så gör som hälsoproffsen säger och fortsätt träna för Göteborgsvarvet, byt för all del ut chipsen mot rostad svartkål och nollställ gärna din stress med en meditationsapp från Silicon Valley. Det kan din kropp behöva. Men kulturen, den svårfångade lilla gnista som är människans själ. Den bör aldrig skrivas ut på recept.