Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Louis-Michel van Loos porträtt av Denis Diderot från 1767.  Bild: Wikipedia commons
Louis-Michel van Loos porträtt av Denis Diderot från 1767. Bild: Wikipedia commons

Mikaela Blomqvist: Kritikern bör bedöma från fall till fall

I boken ”Prose of the World” tecknar Hans Ulrich Gumbrecht Denis Diderots intellektuella stil. Mikaela Blomqvist har läst och finner en frihet att försöka efterhärma honom.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

1767 recenserade Denis Diderot ett porträtt föreställande honom själv, målat av vännen Michel van Loo, som ställdes ut på l'Académie royale de peinture et de sculptures årliga Salon på Louvren. Bedömningen inleds med ett konstaterande: ”Jag tycker om Michel, men än mer tycker jag om sanningen.” Därefter berömmer han målningens livlighet, men han ser för ung ut, huvudet är för litet och uttrycket är för feminint. Han hade föredragit av avbildas med munnen halvt öppen och inte spetsad, blicken fäst i fjärran, hela tankeverksamheten synlig i ansiktet. Då hade också målningen varit bra.

Diderot räknas av många som den första betydande konstkritikern. När jag läser den tysk-amerikanska litteraturhistorien Hans Ulrich Gumbrechts bok ”Prose of the World. Denis Diderot and the Periphery of Enlightenment” slås jag framför allt av en sak: hur fri Diderot är. Gumbrechts huvudtes återfinns redan i titeln. Till skillnad från Voltaire och Rousseau, som Diderot ofta nämns tillsammans med, var Diderot ingen typisk upplysningsman, i stället verkade han i upplysningens utkant. Inte med sin tid och inte heller mot den, utan lite vid sidan av.

I boken beskriver Gumbrecht den intellektuella stil som kan odlas från en sådan position. Den enormt produktiva Diderot lät sig enligt Gumbrecht styras av sina infall och sin lust. Hemma i bokhyllan har jag hans brevroman ”Nunnan”. Från början ska den ha varit ett practical joke; Diderot sände brev från en ung fiktiv nunna till en vän i syfte att lura honom till Paris. Efterhand rycktes han med av sin egen berättelse och det blev till en skönlitterär bok. Möjligen är historien inte sann men klart är i alla fall att romanen slutar helt tvärt och summariskt, som att Diderot har tröttnat på att skriva den.

Diderot rörde sig till synes bekymmerslöst mellan filosofi, kritik och skönlitteratur.

Just detta sätt att avsluta en text lyfter Gumbrecht fram som karaktäristiskt för Diderot. Diderot planerade inte sitt liv och arbetade inte i långvariga större projekt. Det uppenbara undantaget är förstås hans mångåriga arbete med Franska encyklopedin men även denna motsägelse finner Gumbrecht typisk. Diderot intresserade sig särskilt för uppslagsverkets delar om olika hantverksyrken, som kom till genom besök i verkstäderna och samtal med de som arbetade där. Av oklara skäl insisterade han på att själv skriva artikeln om slaktaren.

Då som nu var verkligheten överväldigande i sin mångfald. Hos Diderot finner Gumbrecht ett tänkande utan system som han kallar ”metaboliskt”. Det handlar om att bejaka mångfalden och är en välfunnen metafor för ett skrivande som både är särpräglat subjektivt och i kontakt med världen: som inmundigar, bearbetar och omsätter den som energi. I kontrast till detta ställer Gumbrecht det tänkande – i Diderots samtid och i vår – som styrs av politik eller professionalism, av abstraktioner som låter sig appliceras på allt, men som aldrig blottar något annat än den redan färdiga teorin.

Men att verkligen tänka är att bedöma allt från fall till fall och att ständigt finna nya former genom vilka det är möjligt att tala. Diderot rörde sig till synes bekymmerslöst mellan filosofi, kritik och skönlitteratur. Jag tänker att den svenska litteraturkritiken har mycket att lära av honom och av Gumbrechts bok. Alla stelnade uppfattningar och figurer omöjliggör ett verkligt möte med verket, må det så vara en tavla föreställande kritikern själv.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS OCKSÅ: Recension: ”Dikter 1985-2019” av Ann Jäderlund

LÄS OCKSÅ: Recension: ”Underskottet” av Daniel Sjölin

LÄS OCKSÅ: Ord som trauma låser fast historien

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.