LÄS MER:Ni som plötsligt blivit "kreativa" under corona borde skämmas
Johan Wanloos försvar av de kreativa yrkenas status har rönt en hel del uppmärksamhet de senaste dagarna. I texten riktar han med en vass spets kritik mot alla glada entusiaster som i coronatristessens spår gett sig till känna på internet med en uppsjö av behjärtansvärda men, handen på hjärtat, undermåliga små uppträdanden och konstverk.
Han budskap är tydligt: det finns människor som försörjer sig på konstnärliga uttryck. Och deras villkor har varit tuffa under lång tid. Som han själv skriver i GP (15/5): ”För mig är skapande på liv och död. Det är inget tidsfördriv att ägna sig åt mellan Netflix och TV-spel”.
Att det uppenbart irriterat Sveriges många ukulele-spelande småbarnspappor bevisar bara Johan Wanloos egen tes: kreativa yrken har en bedrövligt låg status bland många svenskar. Att också Sveriges största morgontidnings ledarsida hakar på i kritiken höjer dock insatserna ovan vardagligt internetgnabb. Under rubriken ”Alla bär vi på en liten Wanloo” skriver DN Ledares Lisa Magnusson att hon skäms för att läsa hans krönika (19/5). Med en ton som är minst lika raljant som Wanloos egen, och där hon – trots att han är ett återkommande inslag på hennes egen kultursida – behövt googla sig fram till att han är serietecknare raskt kastar sig ut på djupt vatten:
”På vad sätt är hans skapande på liv och död? Det är obegripligt. Menar han på ett existentiellt plan?”
Hur man än vrider och vänder på detta är detta anmärkningsvärt. Magnusson väljer på en av Sveriges största ledarsidor att nedvärdera den egna tidningens frilansare – eftersom serietecknande uppenbarligen inte är fint nog för att få förfäktas med ett brinnande patos. Det är illa nog. Men vad värre är: hon missar poängen.
För den som tjänar pengar på kreativa yrken så är det nämligen på liv och död. Rent materiellt. Det handlar om en bransch där uppdragen är få, arvodena små och säljarna många. Och dessutom, för det ingår för många i det kreativa arbetet, med en sorts inbyggd skam vid varje försäljning av ett verk: ”Ska jag verkligen ta betalt för den här texten? Den här bilden?”. Varje gång såna yrken nedvärderas till hobby minskar möjligheten att kräva ett drägligt arvode.
I en sån miljö är det viktigt att bygga upp och dagligen vidmakthålla en yrkesstolthet. Att skjuta in sig på det arbetet gynnar inte precis Sveriges fria kulturliv. Varför liberala DN Ledare väljer att göra det är därför, milt sagt, förvånande.
