Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

1/2

Mark Isitt: Kritiken är fel – nya huset på Götaplatsen är högklassigt

Sverigedemkraterna och Socialdemokraterna är kritiska mot nya HDK-byggnaden på Götaplatsen. GP:s Mark Isitt håller inte med. ”En byggnad med kraft att trolla bort stadens sår en gång för alla”.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Puff!

Man kan nästan höra smällen.

Det var här luften gick ur Göteborg.

Till vänster Stadsteatern och till höger Konstmuseet och i ryggen Konserthuset och Poseidon och framför ögonen … ett p-däck, lappad asfalt och trafikskyltar.

Äntligen ska denna punkterade plats få en värdigare användning. Den har varit baksida ända sedan entrépaviljongerna till jubileumsutställningen revs, i snart 100 år, en spetälsk bland togasvepta romerska senatorer, och lokalpolitikerna har gått omvägar – hur addera till Götaplatsens ikonbyggnader, Sveriges kanske mest helstöpta stadsmiljö?

Eller som Sverigedemokraterna nyligen uttryckte det i ett yrkande till byggnadsnämnden: ”Konstmuseets romerska bågar ger Götaplatsen sin speciella karaktär och de nya byggnaderna måste anpassas till denna estetiska gestaltning, annars riskerar man att döda de arkitektoniska idéer som präglar platsen som är Göteborgs hjärta.”

Och jag som trodde romerska bågar var choklad.

För oss andra, som inte röstfiskar i grumliga vatten, är det svårt att föreställa sig en mer välskräddad lösning.

SD och Socialdemokraterna har invändningar mot det som nu planeras. Det rör sig om två byggnader, en tegelgul kub mot Götaplatsen och en tegelröd länga mot bakomliggande Johannebergsgatan. HDK och Valands konstskola ska husera här, är det tänkt. Och det är förstås en nackdel, att det inte rör sig om en renodlat publik byggnad, kanske en biblioteksfilial för konst och kultur, eller en arena för modern dans. Det hade känts mer passande. Och mer Lincoln Center, New Yorks världsberömda kulturinstitution vars arkitekt Wallace Harrison lät sig inspireras av Götaplatsen.

Men det är inte det SD och S kritiserar. Inte heller avsaknaden av en arkitekttävling; en sådan borde förstås ha arrangerats här. Ett initiativ som hade kunnat generera tusentals intressanta idéer. Istället för det ynkliga underlag som politikerna och tjänstemännen nu nöjt sig med att studera, allt som allt två förslag.

Med detta i åtanke är det sensationellt att det projekt som kommunfullmäktige har möjlighet att klubba igenom på sitt möte den 28 januari håller sådan klass. Tvåfaldiga Kasper Salin-vinnarna Tham & Videgård har gjort det de gör bäst, designat en byggnad som är klassicistisk och modernistisk på samma gång. Inte enligt SD och S, förstås, som anser att fasaden mot Götaplatsen bör ”ansluta tydligare till omgivande byggnaders klassiska arkitektur och gestaltningskvalitet”, för att citera socialdemokraternas yrkande. Men för oss andra, som inte röstfiskar i grumliga vatten, är det svårt att föreställa sig en mer välskräddad lösning. En form av urarkitektur, strikt i symmetri och perspektiv, enkel men uttrycksfull, med bly i botten och helium i toppen som ger en försmak av intilliggande Näckrosparkens flyktighet och rymd. Beständig – Carl Bergstens stadsteater framstår rent sprallig i jämförelse – men samtidigt omisskännligt samtida med sina immateriella glaspartier och skalpellskurna betongblock som staplas på varandra, med stor möda och omsorg, sten för sten, precis som teglet i Konstmuseets strama fasad.

Se där, en byggnad med kraft att trolla bort stadens sår en gång för alla.

Puff!

Läs mer av Mark Isitt:

LÄS MER: Nya hus i gammal stil är som att leka Albert & Herbert

LÄS MER: Vill trafikkontoret helt enkelt inte ha Kaponjärbron?

LÄS MER: Byggnaderna i Göteborg alla pratade om 2020

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.