Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
1/3

Kraftwerk är populära – och minst sagt efterlängtade

Redan innan nöjesparken öppnade var trängseln utanför Lisebergs huvudentré stor.

Patrik, Milly och Ninni Ask var på plats klockan ett på fredagseftermiddagen, då de kom in från Skövde. De satsade på att få bra platser, men kanske inte nödvändigtvis längst fram.

– Det får vi se. Kanske att man ställer sig vid scenen och så får barnen springa en runda. Men en bra plats ska vi ha. det är ju unikt att de kommer till Liseberg av alla ställen, säger Patrik Ask.

Han behövde inte kämpa för att få barnen med sig.

– Det kommer bli jättebra. Kraftwerk har ju alltid funnits där, så det är barndomsidoler man går och kollar på.

Trångt vid entrén

När Liseberg öppnade portarna klockan 15 hade uppskattningsvis tusen personer samlats vid huvudentrén. Många var klädda i svart, de urtvättade t-tröjorna med tryck från bandets Autobahn-platta var många, likaså de allvarliga ansiktsuttrycken.

Väl inne i parken hade kravallstaket satts upp i höjd med Värdshuset framför stora scenen. Peter Huovila, Magnus Sjöström, Niklas Axtelius och Alicia Huovila hängde över staketet i väntan på att släppas in framför scenen. De hade åkt från Lund för fredagskvällens konsert.

– Vi vill ha de bästa platserna. Jag tycker det är längst fram, men vi är lite oeniga där. säger Peter Huovila.

Tommy Sjöström stod bredvid, blickade ut och konstaterade:

– Det är 3D, så bakom andra fållan är förmodligen den bästa vyn.

För Peter var det andra Kraftwerk-spelningen. Tommy har tappat räkningen.

– De är väl en av de få som aldrig har vikit av från sin väg. De är ju helt stilbildande för alla andra, spelar ingen roll om det är en klassisk konsertpianist eller om det är Bowie, så är de påverkade av Kraftwerk, sa Tommy Sjöström som lyssnat på bandet sedan starten sent 60-tal.

"Något helt annat i alla punkskrammel"

Parkens underhållningschef Per Alexanderson har sett fram emot den här dagen. För honom har Kraftwerk varit en drömbokning länge, men först i år lyckades de komma överens.

Hans relation till Kraftwerk går långt tillbaka.

– Det var nog 1978, när "Das Model" kom. Det var något helt annat i allt punkskrammel då.

Då valde du väg?

– Nä, jag har aldrig valt väg faktiskt. Jag var helt hopplös, var allt från punkare till rude boy till mod, var extremt deprimerad efter Joy Divisions debut, så jag har ju bytt kostym så många gånger. Men jag har alltid gillat hits.

Och de har de ju några.

– Ja, verkligen. Men det var ju soundet också. Även på dåtidens ganska usla stereoapparater lät det fantastiskt.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.