Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Krönika: Demokrati på nytt sätt

Hundra år efter rösträttsstriden genomgår demokratin en kris när globaliseringen tycks göra nationella regeringar överspelade. Går det att möta detta med en ny form av demokrati som är djupare än valurnan? Det är frågan som tonar fram i Agoras årsbok 2004 Den tömda demokratin.
En viktig iakttagelse i boken är att det, trots allt tal om globalisering och marknadskrafter, faktiskt är beslut på nationell nivå som format världen. Walter Korpi påpekar till exempel att liksom full sysselsättning blev gemensam politik efter Andra världskriget, vändes kursen till inflationsbekämpning på 80-talet med arbetslöshet som följd.
Budskapet är hoppfullt: det är möjligt att påverka världen genom politik. Frågan är hur.
Trenden har länge varit att ersätta politik med marknadsrelationer, tydligast formulerat i Thatchers ord att det inte finns något samhälle, bara individer. Men även om det inte rör mig huruvida grannen väljer att köpa gurka eller tomater är det annorlunda med skola eller sjukvård. Vi är alla beroende av att utbildningen fungerar, oavsett om vi har skolbarn eller ej. Om inte annat för att de flesta hellre vill behandlas av en läkare med vetenskaplig utbildning än av en som läser besvärjelser. Det finns, trots allt, ett samhälle med ömsesidiga beroenden.

Hilary Wainwright försöker i agoraboken lyfta diskussionen från marknad/stat-nivån genom att lägga till en tredje axel: vilken stat? Hon tror inte på en återgång till ämbetsmannastaten utan menar att lösningen finns bland alla oss som berörs och citerar 1700-talsförfattaren Thomas Paine: "Det finnes bland människorna en stor massa av förnuft som om intet väcker den till handling utan att vakna går med dem i graven. Eftersom det gagnar samhället att all dess förmåga blir tagen till bruk borde en styrelse så uppbyggas att den genom lugn och regelbunden verksamhet kan framlocka all den inneboende förmåga som aldrig underlåter att träda i dagen vid revolutioner."
Dagens uppgift skulle då vara att skapa ett sätt att fatta och genomföra beslut, som tar tillvara förmågan hos såväl anställda som medborgarna i stort. Kanske står vi inför en ny medborgarrättsstrid som inte bara handlar om rösträtt utan mer om hur vår vilja skall förverkligas.

En väg kan vara den "deltagande demokrati" som prövas i bland annat brasilianska Porto Alegre och indiska Kerala där folk dragits in i beslutsfattande och verkställande på ett sätt som pekar i riktning mot en annan, mer demokratisk stat.
En annan finns i Naomi Kleins film The Take där hon skildrar den rörelse av fabriksockupationer i Argentina som utlöstes av krisen 2003. Hur anställda inte nöjer sig med att protestera mot nedlagda fabriker utan ockuperar dem och tar upp produktionen.
Ett av företagen i filmen är keramikfirman Zanon. På kooperativets hemsida läser jag: "Om arbetarna kan sköta en fabrik kan de sköta hela landet." Paine bör le i sin himmel om han är uppkopplad.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.