Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Konsten att vila utan utropstecken

Krönika: Semestern är full av utropstecken och uppmaningar att njuta. Men hur gör man när man vilar sig nu för tiden? Frågar sig Malin Lindroth.

Om man finge utse den hetaste ordklassen just nu fick det bli interjektioner. Aldrig förut i skriftens historia har väl utropstecknen duggat så tätt som de gör idag och då särskilt på sociala medier.  ”Finaste!” ”Vackra!” kan man säga året runt. I takt med att semester-racet är igång tillkommer mer säsongsbetonade utrop. ”Ha en trevlig semester”, känns ungefär lika utdaterat som ugnsgratinerad kassler med ananas.  Istället önskar vi varandra njutning med många utropstecken. ”Njut av varandra!” ”Njut av västkusten/barnen/vinet/jordgubbstårta/trädgården/ Paris.” Eller kort och gott, ”Njuuuuut!”  

Att uttrycket klingar amerikanskt kan kanske förklara en del av dess popularitet. Men ordet är mer än ett svenskt ”enjoy!” Det berättar också något om hur synen på ledighet har förändrats allt sedan två veckors semester skrevs in i svensk lag i slutet på 30-talet. När mormor satte sig på cykeln och trampade iväg mot badhuset i Falkenberg hägrade ungefär samma saker som för dagens Thailandsresenär. Havsbad och sol. Fötterna i sanden. Ingen väckarklocka. Men inte tänkte hon att hon skulle njuta? Det ordet hade klingat väldigt märkligt, nästan obegripligt, för 40-talets semesterfirare. För mormor och hennes generation handlade semester om vila. Att semestra var kort sagt att luta sig tillbaka, låta kroppen återhämta sig.  

Vila eller njuta? Orden klumpas gärna ihop, men för mig är de helt väsensskilda.
I njutningen finns en glömska som är underbar när man äter choklad, dricker ett glas vin eller är förälskad. Men den inbitne njutningsvurmaren är också en sorts rymling, som när hen är som mest extrem tycks önska av semestern vad gamla tiders människor önskade av Gud. Att liksom lyftas ur sitt liv, förlösas från band och bojor.  
Risken för baksmälla till hösten är överhängande. Att de flesta skilsmässor sker under hösten samtidigt som parterapeuterna har sin arbetstopp skvallrar om att njutningstrenden inte verkar till vår fördel. För egen del blir jag mest stressad när jag uppmanas att njutna. Däremot längtar jag mycket efter vila. Frågan är bara – hur gör man för att vila i nutiden?

För mormor med sitt förflutna som statardotter, hemhjälp och vårdbiträde var det självklart att vila var en fråga om fysisk återhämtning.  Att sparka av sig skorna och sträcka ut kroppen i solhet sand, sluta ögonen och slappna av var allt som krävdes. För en skrivbordsarbetande människa i en fragmenterad tid räcker det nog inte alltid med en strand och en bra solhatt.
I en avhandling från 2002, Vila och lärande om vila. En studie på livsvärldsfenomenologisk grund finns en träffande beskrivning av vad vila är. Forskaren Margareta Ask har beskrivit konsten att vila som en förmåga att skapa harmoni mellan vilja, känsla och handling. Den sortens vila kräver faktiskt ingenting att avnjuta. Inga tårtor. Inget Paris. Ingen strand. Och framför allt: inga utropstecken.
Jag tror det är exakt vad som fattas väldigt många av oss nu.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.