Göteborgs kommunfullmäktige har skärpt tonen. Från och med i år lyder formuleringen alla elever ska gå... och inte alla elever ska få erbjudande...
Att göra kulturen tillgänglig för alla barn i kommunen är ett av de prioriterade målen och Helena Nyhus tycker att Göteborg har kommit långt i sitt arbete, även om det inte är helt "tipp topp" än.
Till höstens budgetproposition har regeringen aviserat förslag för att stärka barn- och ungdomskulturen. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m) har länge sneglat på en norsk modell, Den kulturelle skolesekken, ett statligt initiativ där kulturen genom att föras ut i skolorna når alla barn. Som GP skrev i måndags förs just nu diskussioner mellan kulturdepartementet och utbildningsdepartementet om Sverige skulle kunna ta efter Norges exempel i någon form.
- En fråga är hur kulturen kan föras in i skolans läroplan och stärka kunskapsmålen, för det är det som är syftet. Kultur skall inte vara något som är lite roligt vid sidan om utan vara en resurs även för lärarna, säger Lena Adelsohn Liljeroth.
Kulturministern vill inte gå in på om en variant på skolesekken skulle kunna bli tvingande för kommunerna. Hon poängterar att det inte får bli så att vissa kommuner tar chansen att dra ner på sin egen barn- och ungdomskulturverksamhet.
- Det finns redan nu kommuner som arbetar bra med detta. Det man kanske framförallt får satsa på är kommuner där det inte finns så stora resurser, de kan ligger avigt till eller ha dålig ekonomi till exempel, fortsätter hon.
Kulturnämndens ordförande Helena Nyhus (s) ställer sig än så länge avvaktande till ett eventuellt statligt påbud enligt norsk modell.
- Jag vet att det har talats om något som påminner om den norska modellen, en kulturcheck i någon form. Men när de gäller att säkerställa varje barns tillgång till kultur tycker jag att vi har hittat en bra modell här i Göteborg, säger Helena Nyhus.
Kulturförvaltningen redovisar terminsvis hur de olika stadsdelarna lever upp till målet att ge barnen en kostnadsfri museilektion och ett subventionerat teater- och skolbiobesök per läsår. 2005 märktes en nedgång som tros bero på bland annat skolverkets nya regler om avgifter i skolan. Ekonomi och besvärliga resvägar var två skäl som uppgavs i en enkätundersökning som också visade olikheter mellan stadsdelarna.
Fortfarande är det så att vissa stadsdelar utnyttjar kommunens erbjudande flitigt, medan andra gör det mer sällan. Det behöver inte betyda att barnen i de senare får mindre kultur. Kultur kan förmedlas även på andra sätt.
Ann Hatteböl, chef för enheten för fri konst och kultur på kulturförvaltningen, säger att statistiken är ett trubbigt mätinstrument då det endast täcker de fria grupperna. Men hon menar att systemet ändå sätter press på stadsdelar och skolor.
- Med tanke på vad Aktionsgruppen för barnkultur kom fram till i sin utredning, att tillgången till kultur ser väldigt olika ut för barn, så tycker jag att det vore bra om regeringen hittar en modell och skjuter till medel, säger Ann Hatteböl som också ser möjligheter att då bredda utbudet med fler konstformer.
- Det får inte bli så att vi bockar av för att uppfylla ett mål. Det gäller att bevaka kvaliteten och se till att det finns ett utbud för alla åldrar. Det kommer att ställa större krav på kulturlivet, tror hon.
Helena Nyhus vill inte se några direktiv från regeringen om vad som kan vara lämplig kultur för barn och unga och refererar till debatten om en litteraturkanon.
- Det värsta skulle vara om vi får ett köp- och säljsystem där skolorna slutar med egen kulturverksamhet och blir konsumenter. Vi vill ha delaktighet, säger hon.
Fotnot: Läs tidigare artiklar om Den kulturelle skolesekken på www.gp.se/kultur
