Klimatfördröjarna är de nya klimatförnekarna

Skogarna brinner, och klimatförnekarna får allt svårare att hålla fast vid sitt förnekande. Nu ser vi i stället ”inaktivister” som antingen gett upp eller kommer med otillräckliga åtgärder, skriver Chalmers-historikern Kristoffer Ekberg.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS

Kristoffer Ekberg är historiker med inriktning mot miljöhistoria, politisk historia och sociala rörelser vid Chalmers.

Att förneka att mänsklig aktivitet och framförallt förbränning av fossila bränslen påverkar klimatet är en allt mer sällsynt och svårförsvarad position i den offentliga debatten i dag.

Men motståndet i klimatfrågan har inte försvunnit utan förändrats, och innebär att åtgärder fördröjs, snarare än att klimatvetenskapliga resultat förnekas. Argument som till synes förespråkar förändring och handling kan därför vara sätt undvika densamma.

I en artikel i tidskriften Global Sustainability visade William Lamb med kollegor nyligen hur åtgärder i klimatfrågan medvetet och omedvetet har förskjutits från vårt här och nu genom olika typer av fördröjande argument(1/7/20). Ett typiskt exempel i Sverige är hur klimatåtgärder inom landet framställs som obetydliga i relation till åtgärder i länder med större utsläpp. Ett annat är hur avvecklingen av fossilindustri skjuts på framtiden med löften om klimatkompensation, samtidigt som prospektering och utvinningen fortsätter.

ANNONS

Ett typiskt exempel i Sverige är hur klimatåtgärder inom landet framställs som obetydliga i relation till åtgärder i länder med större utsläpp.

LÄS MER:Den svenska skogen skövlas medan vi ser på

En liknande diagnos återfinns i den amerikanska klimatforskaren Michael Manns bok ”The New Climate War” som kom i februari. I denna argumenterar han för att dagens motstånd mot en omställning för att möta klimatkrisen har tagit formen av ”inaktivister”. Framförallt menar Mann att åtgärder fördröjs genom att förskjuta ansvar och utnyttja motsättningar. Han manar därför läsaren att ignorera uppgivna domedagsnarrativ och bortse från riskabla geoingenjörsprojekt vars effekter vi endast kan spekulera i. Mann är också tydlig med att klimatpolitiken inte får bli en fråga om moral och individuell konsumtion, istället måste fokus riktas mot de verkliga bovarna, fossilindustrin.

För Mann ligger hoppet i att erkänna både att det är brådskande, och att vi som samhälle har möjlighet att agera för att mildra de värsta effekterna av klimatkrisen.

De fördröjande argumenten i klimatpolitiken är i dag alltså den dominerade formen av klimatförnekelse och innebär att själva behovet av, eller möjligheten till, omfattande förändringar underkänns. Fördröjande argument har förstås varit en del av det politiska samtalet och den globala miljödebatten ända sedan 1970-talet. Men med de senaste årens krav i form av omfattande sociala- och klimatpolitiska program, och med en växande och mer radikal klimatrörelse, börjar dessa försök till fördröjning och förskjutning av frågan utmanas. Detta leder till att klimatfrågans politiska karaktär blir tydlig.

ANNONS

De argument som utgår från att samhällen inte behöver förändras bör kritiseras för vad de är: i grunden konserverande och fördröjande förslag som är oförmögna att möta klimatkrisen.

LÄS MER:Stefan Löfvens tal till nationen om klimatkrisen

Karaktäriseringen av de senaste årens konflikt som en kamp för handling mot inaktivisterna är, som Mann och Lamb med flera menar, av största vikt. Och som Max Jonsson nyligen skrev i SvD kan åtgärd eller handling i det här fallet innebära att vi slutar göra saker.(26/2) De argument som utgår från att samhällen inte behöver förändras bör kritiseras för vad de är: i grunden konserverande och fördröjande förslag som är oförmögna att möta klimatkrisen. Samtidigt kan bilden av en konflikt mellan inaktivister och aktivister få det att framstå som att alla som är för handling är överens, att det finns ett enda rätt svar. Resultatet blir paradoxalt att politiska motsättningar och frågans komplexitet osynliggörs.

Tendensen syns i Manns bok där politiska konflikter reduceras till olägenheter som splittrar aktivister och stärker inaktivisterna. Underliggande finns därför en idé om klimatkrisen som en avgränsad teknisk och vetenskaplig utmaning. Men avgörandet av vilka åtgärder som bör genomföras kan aldrig enbart förlita sig på vetenskap. Vetenskapen visar, som den globala klimatrörelsen så tydligt och effektivt menat, att vi måste agera på samhällsnivå för att avvärja de värsta effekterna av klimatkrisen, men inte nödvändigtvis hur. De val som görs behöver därför hanteras som de sociala och politiska frågor de är.

ANNONS

Kampen om hur vi som samhälle ska agera, eller inte agera i klimatfrågan har blivit politiskt sprängstoff.

LÄS MER:Recension: ”Brytningstid – Hur gruvan blev en ödesfråga” av Marcus Priftis

Därför är det angeläget att erkänna att även fördröjning och icke-handling är ett val som leder till vissa konsekvenser. Något som aktivister runt om i världen under de senaste åren tagit fasta på genom att driva rättsprocesser mot stater och bolag för deras bristfälliga agerande i klimatfrågan.

Kampen om hur vi som samhälle ska agera, eller inte agera i klimatfrågan har blivit politiskt sprängstoff. Det krävs därför en vaksamhet och förmåga att granska de fördröjande argument som förekommer i debatten i dag, och att vi insisterar på att det både går och är nödvändigt att agera här och nu. Samtidigt måste det finnas utrymme för både konflikt och solidaritet. Ett agerande som svarar på dagens situation kan ta bruk av olika metoder, få olika samhälleliga resultat och styras av olika visioner.

Men det är först när nuet erkänns som en krissituation som vi kan ta sikte på något annat.

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS