Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Det räcker inte med en bra telefonbok för att bli en bra programledare. Man måste också ställa kritiska frågor, skriver America Vera-Zavala om Fredrik Reinfeldts nya tv-program.

America Vera-Zavala: Klart grabben ska få göra tv, men då måste det vara bra!

America Vera-Zavala om Fredrik Reinfeldts tv-program.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Fredrik Reinfeldt har blivit programledare för SVT. Det var inte helt väntat. Och genast kom det reaktioner om att det var fel, att SVT:s opartiskhetsklausuler innebar att en moderat före detta statsminister inte skulle kunna leda ett TV-program och att detta var det slutgiltiga beviset för public service högervridning. Det lät ungefär lika falskt som när den påstådda vänstervridningen anförs.

Jag bestämde mig för att tycka att protesterna var fåniga. Det är väl klart intressant med en sådan rockad, en människa som under så många år har blivit intervjuad, grillad, ifrågasatt, synad och efterfrågad - vad har han att komma med? Och det där med att öppna sin telefonbok lät intressant. Fredrik Reinfeldt var ju en gång i tiden intresserad av skådespeleri och aktiv som amatörskådespelare, gammal fallskärmsjägare, och som statsminister blev han känd för att åka runt med en svart bok och lyssna på den arbetande vanliga människan i Sverige. Han borde ha kvalitéer som gör honom till en bra intervjuare. 

Så vilket persongalleri kom ut ur denna telefonbok? 

En nuvarande Nato-ledare (Jens Stoltenberg), en avdankad Nato-ledare (Anders Fogh Rasmussen) och två krigsförbrytare (Tony Blair och Condolezza Rice). Tyvärr inte en så upphetsande samling. Medan jag drömde om att få höra en före detta statsminister intervjua en känd skådespelare, en karismatisk arbetare inom offentlig sektor eller kanske någon stor ledare från en ovanlig del av världen blev svaret motsatsen. Reinfeldt öppnade sin telefonbok och fann i stora drag sig själv. 

Det enda verkligt intressanta namnet är USA:s före detta utrikesminister, professor Condolezza Rice. Hon är den som minst liknar Reinfeldt och hon är fascinerande. Jag minns alla artiklar jag läste om henne i början på 2000-talet med skräckblandad förtjusning. Flytande på fem språk, extremt vältränad, ogift, inga barn och högintelligent tillbringade hon massa tid med presidentparet Bush på deras ranch. Och intervjun är onekligen intressant: för hennes skarpa välformulerade svar, och för hennes egen historia om en svart kvinna, född i rassegregationens USA, som tar sig till toppen av egen kraft. 

Men det förtar inte att det finns något väldigt problematiskt med avsaknaden av kritiska frågor i Reinfeldts intervju. Det framgår aldrig i programmet att Condolezza Rice är djupt kontroversiell och att vi idag lever i en värld full av terror och hat som på många sätt kan ledas tillbaka till hennes beslut i början av 2000-talet. 

På den tiden ljög Rice upprepade gånger om Iraks innehav av massförstörelsevapen för att kunna starta ett krig som inte var sanktionerat av FN. Irak-kriget var startskottet för Islamiska staten men också en viktig delförklaring till konflikten i Syrien och den gigantiska flyktingström som följt.  Utan invasionen hade dagens värld varit tryggare, ändå får Rice i SVT stolt säga att hon inte ångrar någonting utan några invändningar från Reinfeldt. 

Klart grabben ska få göra TV men det räcker inte med en imponerande telefonbok. Reinfeldt måste lära sig att en bra tv-intervju innehåller friktion och kritiska perspektiv.