En av de nyheter som fastnade hos mig förra året var mordet på den saudiske journalisten och Washington Post-kolumnisten Jamal Khashoggi. Han som i höstas gick in på Saudiarabiens konsulat i Istanbul för ett äktenskapsärende och aldrig kom ut igen.
Inte för att Khashoggi fått kalla fötter utan för att han blev stoppad, strypt och styckad med en såg. Sedan dess har i princip allt med den där makabra händelsen varit uppseendeväckande, och snart tre månader efter mordet är Khashoggifrågan både högaktuell och storpolitisk.
Härom dagen stoppade Netflix sitt senaste avsnitt av den amerikanske komikern Hasan Minhajs stå upp-serie Patriot act från att visas i Saudiarabien. Inte för att avsnittet är mediokert och halvtrist (vilket det är) utan för att den saudiska regimen inte accepterar att Minhaj driver med landets kronprins Mohammed bin Salman. Ett kortsiktigt och korkat beslut av Netflix – och en väldigt kort respit för Saudiarabien.
Nu släpper nämligen tre turkiska journalister vid dagstidningen Daily Sabah en bok om det uppmärksammade mordet. I Diplomatic Atrocity: The dark secrets of the Khashoggi murder har trion grävt djupt och avslöjar inte bara medlemmarna i den dödspatrull som Riyadh skickade till Turkiet för att röja Jamal Khashoggi ur vägen, i boken presenteras även nya ljudupptagningar från mordet inne på konsulatet i Istanbul.
Men den här historien har fler lager än en engelsk jättelök och som ni förstår stoppar det inte där.
Dessutom, skriver de turkiska tidningarna Daily Sabah och Hurriyet, har ingen av de mordmisstänkta männen frihetsberövats utan lever fritt i Saudiarabien, trots att kungadömets kronprins och starke man Mohammed bin Salman lovat att de ska gripas och straffas. Kanske på grund av att flera av de utpekade i mordkomplotten är nära vänner till den saudiske kronprinsen, som själv pekats ut som högst ansvarig för mordet av USA och Turkiet.
Men den här historien har fler lager än en engelsk jättelök och som ni förstår stoppar det inte där. I Washington Post kritiserade den USA-baserade Jamal Khashoggi Saudiarabiens blodiga krig i Jemen, vilket såklart kan ha utlöst mordet, men Khashoggi har också beskrivits som en bricka i det interna spelet om den saudiska kungakronan.
I USA höjs alltfler röster mot Saudiarabien och när demokraterna i januari tar över majoriteten i representanthuset kommer landets nära samarbete med kungadömet att granskas. Så även Donald Trumps agerande i ärendet. Den amerikanske presidenten beklagade att Saudiarabien låtit stycka en av sina journalister, men ville för den skull inte ompröva Saudiarabiens ekonomiska och politiska särställning. Affärerna går först, precis som de gjorde när Donald Trump för 30 år sedan köpte lyxyachten Nabila av Jamal Khashoggis farbror, vapenhandlaren Adnan Khashoggi.
Den kallhamrade inställningen lär slå tillbaka mot Donald Trump på ett eller annat sätt. Trumpsfärens kontakter med Saudiarabien är bara en av 17 pågående utredningar mot presidenten.
Ett land helt utan pressfrihet och med en kronprins som låter styckmörda en kritisk journalist på sitt eget konsulat har alltså elva länder efter sig på listan.
Även Sverige har affärer med Saudiarabien och sålde under 2017 vapen för 7 miljoner kronor till diktaturen. För egen del funderar jag dock mest på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex. Organisationen mäter och listar nivån av mediefrihet i 180 länder och granskar övergrepp, hot och mord på journalister. Där ligger Saudiarabien på plats 169. Ett land helt utan pressfrihet och med en kronprins som låter styckmörda en kritisk journalist på sitt eget konsulat har alltså elva länder efter sig på listan.
Hur är det ens möjligt?
