Jag anmäler mig som frivillig! Jag anmäler mig till slåttern!
När Katniss Everdeen flåsar fram de orden förändras inte bara hennes liv, utan i förlängningen hela landets.
Då är hon bara sexton år, en fattig flicka från ett av de fattigaste distrikten i landet Panem. När hon är elva dör pappan i en gruvolycka. Det är han som har lärt henne om naturen, att jaga och att skjuta med pilbåge. När mamman fastnar i en depression blir hon tvungen att använda de lärdomarna för att ta hand om familjen, hon blir försörjaren och beskyddaren.
Testa dig själv: Vad kan du om Hungerspelen?
Det är förmodligen därför Katniss, efter den initiala chocken och utan att egentligen tänka, anmäler sig som frivillig till de 74:e Hungerspelen när hennes tolvåriga syster Prims namn ropas upp. Panem har uppstått ur askan av det som en gång var Nordamerika.
Efter ett uppror straffar den välmående huvudstaden varje år de tolv distrikten genom Hungerspelen. Alla offrar en pojke och en flicka till den direktsända kampen där bara en kan överleva. För huvudstaden är det enbart underhållning.
Det är alltför lätt att se parallellerna med utvecklingen i världen av idag. De mest träffande dystopierna tar avstamp i det närliggande; kapitalism och reality-tv, krig, flykt, fattigdom och global ojämlikhet.
Läs också: The Hunger games: Mockingjay – part 2 Så bra är nya filmen
Katniss är vresig, motsträvig, handlar ofta utan att tänka. Men hon satsar sig själv för att skydda dem hon älskar och hon värderar rättvisan högt. Att hon ibland framstår som känslokall är för att hon inte kan unna sig lyxen att känna eller ens att känna efter. Paradoxalt nog är hon trots det en känslomänniska.
Ett skäl till att hon vinner folkets – och de verkliga läsarnas och tittarnas – sympati är att hon är en av oss. Hon är inte vanlig, men hon ser vanlig ut, kunde ha varit det. Hon har inga superkrafter förutom sitt starka sinne, sitt rena hjärta och sin välriktade pil. Hon är ingen actionhjälte utan en mänsklig hjälte med mardrömmar, ångest och posttraumatiskt stressyndrom. Vilket inte är någon svaghet utan fullständigt rimligt i hennes situation. För att överleva ondskan och mardrömmarna gör hon en mental lista över alla goda gärningar hon sett någon göra och upprepar den om och om igen.
Länge är Katniss en överlevare mer än en hjälte. Eller någon som måste bli en hjälte för att överleva. Hon blir med hjälp av sina stylister ”flickan det slår gnistor om” och publikens favorit i spelen, hon blir under segerturnén gnistan som tänder upprorets eld och hon blir på order av rebellernas president Härmskrikan, symbolen för motståndet. Hon är en bricka i fler spel än hon länge inser.
Kanske är det den största igenkänningsfaktorn för fansen, det som många unga kvinnor mer eller mindre medvetet kan identifiera sig med: den underliggande men tydliga kampen för rätten till sig själv. Till sina känslor, sitt utseende, sina livsval. Katniss har redan tidigt fått ge upp den rätten, först för att ta hand om familjen. Sedan till stylisterna, spelledaren och president Snow. Och slutligen till rebellernas president Coin. På många sätt har hon inget val, men hon har motståndet i sig, i stort och smått, och hon kämpar för att få välja. För att alla ska kunna välja sitt liv.
Som så många andra mytologiska och fiktiva hjältar genomgår Katniss hjälteresan, monomyten som myntades av Joseph Campbell 1949. Men när hon satts på prov, överkommit alla svårigheter, nått målet, fått belöningen och återinträtt i den vanliga världen tvingas hon genomgå det hela igen. President Snow bryter reglerna och inför en Kvartssekelkuvning med alla tidigare vinnare som deltagare. Upproret som övergår i regelrätt krig blir nästa resa.
Många har påpekat att en kvinnlig hjältes resa är annorlunda än för en manlig. Att så kallat kvinnliga och manliga egenskaper värderas olika blir lika problematiskt i fiktiva världar som i den verkliga. En kvinna i hjälterollen byggs gärna med ”manliga egenskaper” eller som en motsats till dem. Men oavsett kön är en intressant, levande roll- figur komplex och kan utvecklas.
Katniss styrka är att vara sig själv. Det märks inte vid första anblicken, men hennes taktik är inte våld, utan ord. Hon är den som säger ifrån när jaktkamraten Gale kallblodigt vill offra oskyldiga, den som ser hur även en frihetskamp kan gå för långt. Hon ser allt dödande som något personligt. I de första Hungerspelen dödar hon bara i självförsvar och den principen håller hon fast vid. Försvar, inte attack. Tills det har gått för långt – president Corolianus Snow vill hon döda själv. Men det är lika mycket hämnd som ett sätt att överleva. Hon är nära att bryta samman när hon inser hur många som dött på grund av hennes handlingar eller för att de kämpat i Härmskrikans namn.
Jämfört med Bella Swan i Twilight är att det inte är kärleken som får Katniss att brinna, utan orättvisorna. Hon söker inte aktivt ett förhållande, vill inte skaffa barn. Jämfört med den högst kapabla Hermione Granger i Harry Potter-serien framställs hon inte som en sidekick till en man (som inte skulle haft en chans utan henne) utan som självständig. Katniss är hela tiden en som försvarar de svaga, men när hon väl beslutat sig också en ledare och en förändrare. Precis som Buffy Summers i Buffy the vampire slayer väljer hon sina allierade inte bland de så kallat starka utan bland dem som är underdogs och utanför, men hon är i grunden ensam.
Det ligger faktiskt närmast till hands att jämföra Katniss med just Buffy, en feministisk ikon som blivit en förebild för såväl tv-tittare som otaliga efterkommande hjältinnor. Kanske kan Katniss viktigaste arv bli att publiken, precis som skådespelerskan Jennifer Lawrence, får ett nyväckt samhällsintresse och inspiration att förändra.
Ämnet
I dag har Hunger Games: Mockingjay del 2, den avslutande filmen baserad på Suzanne Collins trilogi succéromaner Hungerspelen, Fatta eld och Revolt, svensk biopremiär. Bella Stenberg skriver om huvudpersonen Katniss Everdeen, en överlevare mer än en hjälte.
Skribenten
Bella Stenberg är kritiker och kulturskribent och medverkar regelbundet i GP Kultur. Recenserade senast Omänniskor av Nanna Johansson och Kristoffer Svensson.