Emanuel Karlsten.
Emanuel Karlsten.

Karlsten: Vilka står på tur om filmbolagen vinner?

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

För i veckan drogs företaget formellt in i en rättstvist som hotar ett fundament i ett fritt och öppet internet. Men vi tar det från början.

I november förra året avslöjade branschtidningen Dagens media att ett stort antal svenska film- och tevebolag stämt internetleverantören Bredbandsbolaget för att de erbjuder internet till svenska kunder. Eftersom de gör det, menar filmjättarna, är de också skyldiga till de upphovsrättsbrott deras kunder gör med hjälp av internet. I klartext menas det alltså att Bredbandsbolaget är brottslingar eftersom deras kunder fildelar eller streamar film från sajter i juridisk gråzon.

Filmbolagen själva erkänner att stämningen är en sista utväg efter att ha testat allt för att komma åt upphovsrättsbrott på nätet.

ANNONS

Därför kan det säkert låta som en rimlig åtgärd för någon, de flesta tycker väl att folk ska få betalt för sitt arbete. Problemet här är att stämningen riskerar rubba det vi känner till och har värderat som nätfrihet och nätneutralitet: Det vill säga att den som ger tillgång till nätet ska förhålla sig neutral till vad kunden gör där.

Det är inget som är unikt för internet. Det räcker att jämföra med andra företag för att förstå att den neutraliteten är helt självklar. Föreställ dig till exempel att Posten skulle bli ansvariga för vad folk skickade till varandra i brev. Att Posten skulle hotas med vite för att folk skickade blandkassetter till varandra. Eller föreställ dig att telefonföretag skulle bli ansvariga för att någon begår brott över telefonlinjen. Eller elbolagen! Tänk om elbolag hade tvingats stänga av el hos kunder för att de använde den till juridiska tveksamheter? Så gör vi väl inte? Så har vi väl aldrig gjort? Ifall brott begås med hjälp av till exempel el skulle vi väl kräva ansvar av den som gjort brottet. Jag kan inte komma på ett enda scenario där vi skulle kräva ansvar av leverantören? Inte ens polisen skulle göra det.

ANNONS

Ändå är det just vad filmbolagen kräver.

Det öppnar för ett samhälle med ökad kontroll – inte av staten, utan av privata företag.

Det är inte särskilt svårt att bli orolig av den tanken. Föreställ dig att filmbolagens krav går igenom, vad händer då? Vilka andra sajter står på tur? Sajter med bilder som bryter upphovsrätt? Forum med tveksamt innehåll?

Och hur många gånger kan vi förvänta oss att internetleverantörerna orkar stå emot, driva kraven till rättegång? Kostnaderna för den som förlorar i domstol är dyra, så när kan vi förvänta att självcensuren träder in? Efter två processer? Tre?

Det är därför mycket som står på spel i den rättsprocess som i veckan alltså förbereddes i Stockholms tingsrätt. Ändå har det knappt rapporterats om. Det är i så fall precis vad filmjättarna hoppats på. “Ingen av parterna vill göra detta till en process i media”, påstod en advokat till media när stämningen avslöjades.

Jag vill inte påstå att den rättsliga förberedelse som nu varit hade ett särskilt högt nyhetsvärde. Men så läser jag att korrespondensen mellan parterna nu kommer att fortsätta fram till rättegången i höst. Jag vet inte vad det betyder, men det är inte särskilt svårt att tänka sig att film- och tevebolagen kommer att fortsätta använda sina enorma ekonomiska muskler för att skrämma Bredbandsbolaget till lydnad.

ANNONS

Och plötsligt inser jag att Bredbandsbolaget å sin sida inte har ett enda ekonomiskt incitament för att driva den här processen överhuvudtaget. Ett aktiebolag med vinstkrav och kvartalsrapporter bär just nu svenska internets framtid på sina axlar. Deras hopp står möjligtvis till att deras motstånd ska ge pr och goodwill för företaget. Att det ska finnas en långsiktig ekonomisk belöning i att stå upp för dessa värden.

Det är därför jag skriver den här texten. Inte för att händelsen i veckan har exceptionellt nyhetsvärde, utan för att den enda garantin för att Bredbandsbolaget inte viker ner sig eller tar enkla utvägar är att ge dem uppmärksamhet för att de tar kampen.

Det handlar inte om att jag tycker Bredbandsbolaget står för en särskilt bra produkt, utan att de är det sista hindret mellan ett internet som är fritt och ett där privata företag ska agera både juridisk och moralisk polis.

Kalla min text för reklam, kalla den för en morot. Om det är vad som krävs för att bevara viktiga principer om frihet har ni här mitt stöd.

ANNONS