Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/15

Kanalen som gjorde Ringön till en ö

När Göteborg 1878 köpte Ringön och grävde den kanal som gjorde området till en ö i 41 år var området verkligen Göteborgs utkant. Bara två broar förband ön med Hisingen.

Ringön är kontrasternas stadsdel. Central beläget, bara någon kilometer nordöst om centrum, men upplevs samtidigt som långt borta. Vackra utsiktslägen vid hamnbassängerna vid älven i söder och samtidigt skräpigt och fult med övergivna sönderslagna hus intill bangården i norr. Det finns många små kreativa verksamheter, sida vid sida med stora kommunala lager för material och återvinning. Verksamheter som tar upp halva kvarter till ytan. 

Längs Järnmalmsgatan och Gjutjärnsgatan står rader av träd, rester av det som en gång varit alléer, men mycket av Ringön är ett kaos av oanvända järnvägsspår, stängsel, återvändsgator och trasiga asfaltsytor. Kontrasterna återfinns också i bebyggelsen. Många av de större husen är stora hallbyggnader i korrugerad plåt, granne med mindre hus i två våningar, ibland i tegel. 

Den västra delen av Ringön, närmast Göta älvbron, ingår som en del av planerna för Nya Frihamnen. För den resterande delen, som avgränsas i öster mot Tingstadstunnelns mynning, pågår ett planeringsarbete på Göteborgs stadsbyggnadskontor. Idén för Ringön är att låta gammalt möta nytt och att det tillsammans med dyrt och billigt ska fungera som en dynamisk helhet. 

Ett enkelt koncept, men tyvärr svårt att genomföra. När kvarteren vid Kvillestan skulle omvandlas från sjabbigt och nedslitet industriområde till blandstad så revs allt det gamla omgående. Risken är stor att det sjaviga som är en del av Ringöns karaktär försvinner på samma sätt. För vem vill investera i att bygga lyxiga bostadsrättshus intill Ringön om inte omgivningen är den rätta? Det är svårt att höja en stadsdels status och med Ringöns rykte får man börja från absoluta botten.

Ringön var från början en våtmark och under början av 1800-talet kallades området för Tingstadsvassen. 1878 köptes området av Göteborgs stad och året efter började man bygga hamnanläggningen Ringön. Mot älven byggdes kajer och fyra hamnbassänger. I jämnhöjd med nuvarande Ringögatan grävdes en kanal som gick en båge från Kvillebäcken i väster och anslöts till Göta älv, där idag mynningen till Tingstadstadstunneln ligger. 

Ringkanalen var klar 1898. Den var nästan två kilometer lång, 75 meter bred och två till tre meter djup. Till den nya hamnen drogs järnvägsspår och en station byggdes. På Ringön inrättades varv för underhåll och reparationer av pråmar, mudderverk, förtöjningsbojar och liknande. Det var främst intill hamnbassängerna det fanns bebyggelse och verksamhet. Den norra delen var obebyggd.

Ringön var Göteborgs utkant på många sätt. Enbart två broar förband den nya ön med Hisingen, vilket gjorde att området blev isolerat. Ringön blev en plats för uteliggare och människor som sökte sig bort från det allmänna. En oreglerad kåkbebyggelse växte fram och många bodde i pråmar och enkla skjul. I en GT-artikel från 1926 beskrevs de som bodde på Ringön som "mystiska individer som ha otalt med polisen ...”

Någon större succé som hamn blev inte Ringön. En av orsakerna var att allt större båtar krävde djupare hamnar. När första delen av Frihamnen stod klar 1922 minskade Ringöns betydelse. Den västra delen av Ringkanalen lades igen då Göta älvbron byggdes 1939 och samtidigt fastställdes i en ny stadsplan att Ringön skulle förändras till ett industriområde. Resterande del av Ringkanalen fylldes igen under kommande decennier. Kåkbebyggelsen revs undan och Ringögatan anlades och blev omgående det nya huvudstråket. 

Nu är det alltså dags för ännu en förändring. Det ruffiga och industriella ska kompletteras med något annat. 

På Ringön är den nya konsthallen Järnhallen, med konstnären Anna Bergman som initiativtagare, en viktig del i en förändring. Adressen är Järnmalmsgatan 5 och i närheten finns ateljéer och studior för allt fler konstnärer. Järnhallens verksamhet med utställningar och festivaler stöttas av fastighetskontoret. På Stenkolsgatan har kändisen Harald Treutiger öppnat ett ateljéhus med ett tiotal ateljéer. På samma gata finns också Vega bryggeri, en del av ett nytt Ringön. 

På Stålverksgatan hyr organisationen Saltet en lokal och driver pilotprojektet ’Tillåtande oaser med ambition att utveckla olika typer av kultur som befinner sig i gränslandet mellan etablissemang och subkultur. Föregångare är stadsdelar som Kreuzberg i Berlin och Kødbyen i Köpenhamn. 

Men det höjs också kritiska röster mot den här typen av förändringar då den utesluter mindre bemedlade grupper. Forskaren och arkitekten Michael Ziehl från Hamburgs universitet som studerat utvecklingen i stadsdelen Wilhelmsburg hävdar att i ’Tillåtande oaser’ får bara klädsamt subversiva subkulturer vara med, och om det ger vinst. Det blir kolonialisering, istället för utveckling på stadsdelens egna villkor, hävdar Ziehl. 

Att höja statusen i en stadsdel kallas för gentrifiering. En gentrifieringsprocess sker i olika steg och brukar inledas med att konstnärer och andra kreativa hittar en stadsdel med låga hyror där de kan verka och bo. Efter konstnärerna följer klubbar och nöjesställen. Allt fler verksamheter som vill dra nytta av en kreativ miljö etablerar sig sen i stadsdelen. 

Andra hakar på och flyttar in. Gör om lager och övergivna verkstäder till bostäder. Restauranger kommer till och plötsligt känner Skanska och NCC att stadsdelen är en attraktiv plats att bygga bostäder på. Dyra bostadsrätter driver upp priserna på lokaler, vilket gör att många av konstnärerna svårt att vara kvar och flyttar istället till en annan stadsdel med lägre hyror. Det är processer som sker i alla städer och i Göteborg är utvecklingen på Långgatorna eller Röda Sten bra exempel. 

Översatt till Ringön finns en uppenbar risk att befintliga verksamheter tvingas bort då de inte passar in i det nya som växer fram. Men en stor fördel för Ringön är att Göteborgs stad äger mark och kan, om man vill, styra processen. Det vore spännande om fastighetskontoret upplät mark åt byggemenskaper vid Stenkolsgatan - där finns idag bara upplag för grus och kommunala gatstenar. Det skulle bli en utmärkt plats för nya bostäder på Ringön. 

Byggemenskaper skulle kunna erbjuda Ringöns småföretagare att bygga i egen regi och möjligheten att också kunna bo på Ringön. Men även skapa billiga bostäder för konstnärer med kombinationer av ateljébostäder och vanliga lägenheter. Ringöns historia som tidigare våtmark, ö och med kanaler, bäddar också för boende vid vattnet, vid älven och vid nya kanaler, liksom boende i husbåtar. 

Det kräver förstås en politisk vilja att åsidosätta marknadens krav på snabb vinstutdelning och investeringsmarginaler. Men det skulle vara en välbehövlig skillnad till det gängse stadsbyggandet som pågår i Göteborg. Något som också skulle passa bra för Ringön - stadsdelen full av kontraster.  

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.