Kan coronakrisen göra kulturen mindre medelmåttig?

LÄS MER:Marknaden för influencers kommer alltid ändras

LÄS MER:Hur många böcker om influencers mörka liv klarar Sverige?

När Amanda Schulman för några år sedan la upp en bild på en grusväg från sitt lantställe med tillhörande nostalgisk text - i samarbete med ett bilmärke, tog det hus i helvete. “Jag är grymt sugen på att ropa ’Hora! Hora!’” kommenterade Babben Larsson.

Men det var då. Nu blir ingen längre arg för att någon blottar sina känslor kring en grusväg och får betalt. Nu för tiden är det snarare de tomma inläggen med acaibowls och utbytbara modeplagg vi stör oss på.

Många har uttryckt en hånfull lättnad över influencerns död i Coronatider (till följd av indragna annonsintäkter och reseförbud). Men är det verkligen alla influencers som hänger löst? Nej, snarare de som inte på sikt kan leverera något verkligt unikt, något fyllt av innerlighet. Svårt att tänka mig att det kommer gå dåligt för Underbara Clara, som i över ett decennium bloggat och instagrammat från sin norrländska gård. Eller för kroppsaktivisten Stina Wollter som peppar sina omkring 200 000 följare att acceptera sig själva med avklädda, filterlösa (och därmed äkta) bilder på sin icke-normativa kropp. Möjligen kommer det gå lite sämre för dussininfluencern Ida Warg, som 33 år gammal fått överge sitt nya semesterhus i Spanien för att börja med konstiga tiktok-danser hemma i lägenheten.

Kanske kommer influencerkulturen inte försvinna efter krisen som vissa spekulerat om, men andra krav kommer ställas på de som ger sig in i den. Ju tommare innehåll, desto bräckligare. Vill man hänga kvar får man leverera något som ingen världskris kan rå på - typ sin själ.

Kanske gäller det, ve och fasa, kulturbranschen också?

Även om jag inte direkt känner lättnad över kulturens Coronakris, så funderar jag på om den måste vara av ondo. För som Daniel Sjölin skrev i Expressen så plågas kulturen, liksom influencerbranschen, av medelmåttor. Jag blir lika grubblande varje gång som katalogerna med nästa säsongs böcker kommer. Behövs alla de här böckerna? Är de bra?

Marknaden och stipendiefonderna uppmuntrar författare att producera i en takt som knappast är konstnärligt gynnsam. ”Det slöa skräpet kvalificerar dig för fortsatt stödpotential” skriver Sjölin.

Men suck, vad tjurigt att klaga över att svensk kultur är medelmåttig. Vi är ju ett litet land och vad kan man begära. Det går inte att trolla fram genier. Eller? Är jag för hoppfull om jag tror att det går? Att jag i alla fall tror att chansen till fantastisk konst ökar om det finns incitament att skapa kvalitet. Kanske kan den kris som kulturbranschen nu upplever till följd av inställda uppdrag och utebliven försäljning i fysiska bokhandlar, bli ett wake up-call.

Självklart ska en författare kosta på sig att skriva en mellanbok då och då, precis som influencern ska kosta på sig en resa till Maldiverna. Men om alla medelmåttor ska få kulturstöd för att skriva drivor av böcker och kritik ingen vill läsa, så kanske även Ida Warg borde få en stödslant?

Nej. Om krisen kan göra att vi måste krypa tillbaka till våra hålor och jobba lite till, lite hårdare, och sluta skapa finkulturens motsvarighet till acaibowls, så har den i alla fall fört något gott med sig. Efter Corona är jag rädd att vi måste sälja våra själar, och att det kommer vara bra.

LÄS MER:Snart får du se influencers slåss

Anna Axfors