Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Kampen mot håret visas på Nordiska

Vi betalar dyra pengar för att få frisyren att uttrycka vår identitet medan vi gör allt för att avlägsna andra hårstrån. Bakgrunden till det berättas i utställningen "Hår" på Nordiska museet i Stockholm.

-Det är en ständig kamp mellan formandet, rakandet, klippandet och växandet. Hårets historia handlar hela tiden om var hår får och inte får finnas, säger intendenten Lena Kättström Höök.

Utställningen "Hår" (19 oktober - 1 september 2013) berättar hårets historia från 1000-talet till i dag och tar upp de normer och ideal som finns och har funnits. 1700-tals-peruker, hårfönar, rakknivar och en hårlock från Gustav III samsas med kläder och smycken tillverkade av människohår. Bildspel med inskickade frisyrer från förr och nu visas på väggarna.

-Håret är ett tydligt sätt att visa vår identitet, vem man är. Det är ju det vi visar upp. Med håret kan vi visa social tillhörighet, religion eller status.

Provocerande kroppsbehåring

I direktsändning av Melodifestivalen en lördag i mars hände något som chockade Sverige. En skolbibliotekarie sträckte upp armarna i ett glädjetjut och visade sin orakade armhåla. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Snabbt startade en internetdebatt där kvinnor som män förfasades över den håriga armhålan. Därefter följde motreaktionerna och mediedebatterna. Få saker provocerar i dag som kroppsbehåring.

-Vissa blir så provocerade av att se hår i en armhåla. På 1970-talet var det en del i kvinnokampen och ett sätt att visa frihet. I dag tycker en del unga att det är provocerande och ohygieniskt. Det är väl för att kroppsbehåringen har varit osynlig så länge, säger Lena Kättström Höök.

Det hårlösa idealet fanns i Egypten redan under antiken, då för att undvika ohyra. I Sverige hänger kroppsbehåringen ihop med modet. På 1920-talet, när det blev modernt med kortare kjolar och ärmlöst, började kvinnorna att känna ett behov av att raka sig.

-Ju naknare modet blev desto större behov fanns det av att raka sig. Titta på stringtrosan till exempel, före den fanns det kanske inget större behov av att raka könet.

Under senare år har det hårlösa idealet kommit även för män. I dag anses det manligt både med och utan kroppsbehåring.

Skägget tillbaka

Samtidigt som kroppsbehåringen minskar har skägget kommit tillbaka. Barberare öppnar nya salonger och bland unga hipsters är skäggväxten tät.

-Det finns trendanalytiker som tror att dagens skäggtrend är en del av den allmänna retrotrenden med folkhemmet i fokus. Det blir en trygghet att bära skägg. Sedan kan det också vara så att skägget är mannens sista utpost. Annars har kvinnor tagit sig in på de flesta områden, men där har kvinnorna svårare att konkurrera.

Skägget har stått för mycket genom tiderna. Det förknippas med vishet, virilitet, vildhet och konstnärskap, framhåller Lena Kättström Höök.

Skäggiga damer däremot associeras med något helt annat. Under 1800-talet visades skäggiga kvinnor upp som cirkusföremål. Nu vet vi att en hudsjukdom ofta ligger bakom kraftig skäggväxt hos kvinnor, men fortfarande i dag är det något skamfullt över kvinnors ansiktsbehåring. De flesta kämpar med att avlägsna enstaka hårstrån.

TT Spektra: Vad ser du för trender framöver, går vi mot ett mer eller mindre hårigt ideal?

-Det är svårt att sia i framtiden. Men vad gäller skäggtrenden så tror jag att den kommer hålla i sig väldigt länge.