Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Stor kapacitet. De nya kamerorna har kapacitet att känna igen ansikten, fånga registreringsskyltar och räkna personer i folkmassor, enligt polisen. Det är dock funktioner som inte används i dagsläget. Bild: Jenny Ingemarsson
Stor kapacitet. De nya kamerorna har kapacitet att känna igen ansikten, fånga registreringsskyltar och räkna personer i folkmassor, enligt polisen. Det är dock funktioner som inte används i dagsläget. Bild: Jenny Ingemarsson

Kameraövervakning fixar ingenting

Mattias Hagberg kommenterar 360-graderskamerorna i Bergsjön och Hjällbo.

Drömmen om övervakning som lösning på sociala problem är inte ny. Redan på artonhundratalet ville makthavarna kontrollera ”de farliga massorna” istället för att bekämpa samhällets orättvisor.

LÄS MER: Här storsatsar polisen på kameraövervakning i Göteborg

Polisen storsatsar på kameraövervakning i Göteborg med det uttalade målet att trycka tillbaka brottsligheten. I vissa stadsdelar, framför allt i nordost, ska man inte kunna ta ett steg utan att polisen vet om det. Bergsjön och Hjällbo ska bli noggrant övervakade enklaver.

Patentlösningen på alla sociala problem har blivit fler kameror. Som om bristen på kontroll var gängkriminalitetens främsta orsak.

Hur ska vi förstå och benämna denna nya situation? Med vilka ord och referenser?

Jag tror att historien är den utsiktsplats vi måste välja.

Under artonhundratalets första hälft industrialiserades och urbaniserades Europa i rasande fart. Städer som Paris, London och Manchester växte snabbt och blev på bara några årtionden väldiga anhopningar av fattigdom och social oro. Upplopp och revolter avlöste varandra – framför allt i Paris. Det var mot denna bakgrund som sociala rörelser, som socialdemokratin uppstod. Receptet mot fattigdom, hunger, sjukdomar, oro, kriminalitet och alkoholism var enkelt – social och ekonomisk rättvisa.

Men mot denna idé stod en annan – urban kontroll genom omstöpning av det fysiska rummet. Det var en tanke som förkroppsligades i en enda person, baron Haussmann. Mellan 1853 och 1870 ledde han en monumental ombyggnad av Paris. Trånga gator och gränder fick ge plats för öppna och breda boulevarder. Det medeltida gyttret skulle bort till förmån för en genomskinlig och överblickbar stadsplan. Det uttalade målet var en stad som var lätt att kontrollera för militären. De ”farliga massorna” skulle inte längre kunna göra uppror, de skulle övervakas.

Sedan dess kan man säga att dessa två paradigm stått mot varandra. Social utjämning mot social kontroll.

Under stora delar av nittonhundratalet föredrog makthavarna utjämning framför övervakning. Men sedan några decennier är det som om Haussmann går igen. Städer över hela västvärlden satsar på säkerhet framför rättvisa.

Kanske är haussmannisering det begrepp vi ska välja för att få syn på samtidens urbana rum och den omstöpning av staden till ett säkerhetslandskap som nu pågår.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.