Johan Lindqvist: ”Kär och galen” var sista gången Lundell var blåögd

Johan Lindqvist skriver om Ulf Lundells klassiker ”Kär och galen” som fyller 40 år. ”Det är den en sista plattan där Lundell lyckas vara blåögt romantisk, på gränsen till naiv. Sedan mördas Palme och något går sönder”.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Sverige 1982. IFK Göteborg vinner UEFA-cupen med rörmokare, fritidsledare och vaktmästare i laget. Det jagas ryska ubåtar i Hårsfjärden. Riksbanken sänker räntan till tio procent. Socialdemokraterna och Olof Palme vinner valet. Strax därefter, den 1 oktober, släpper Ulf Lundell ”Kär och galen”.

Det är fyrtio år sedan nu och firas med jubileumsutgåva på vinyl. Det känns märkligt att väga albumet i handen. Nytt fast ändå påfallande bekant.

Jag var nästan tonåring när plattan kom. Tillräckligt gammal för att ha ett hum om vad som hände i världen. Tillräckligt ung för att spela luftgitarr till ”Aldrig nånsin din clown” och tävla om vem som klarade av att dricka mest tabasco direkt ur flaskan.

ANNONS

Jag begrep inte mycket av skivan men jag fattade känslan. Och det var nog det som Ulf Lundell for efter. Känsla före förnuft. Klavertramp framför trygga stigar.

Ulf Lundell blev folkkär och har brottats med det där sedan dess. Men han har aldrig slutat spela låtarna.

Lundell ville att ”Kär och galen” skulle vara en livsrusig reaktion på samtida svensk musik som han upplevde som butter och inåtvänd. Samma sommar gjorde visserligen Gyllene Tider kaos med svenska folkparker så frågan är väl om det var så himla navelskådande, men i alla fall.

Det var nog inte bara musiken Ulf Lundell ville vitalisera. Sverige var ett annat land då. Gråare och snävare och inskränkt på sitt sätt. Tryggare? Beror nog på vem du frågar. Men också ett folkhemsbygge på väg mot någonting annat där både omvärlden och marknadskrafterna trängde sig på. Det var fyra år kvar till mordet på statsministern.

Uppenbarligen fanns hur som helst ett behov av starkare färger och friskare luft. ”Öppna landskap” omfamnades som en ny nationalsång. Den var uppenbarligen folkets vision av sitt land. Ulf Lundell blev folkkär och har brottats med det sedan dess. Men han har aldrig slutat spela låtarna och har beskrivit ”Kär och galen” som en kampsång.

Han säger att han vill ta den svenska flaggan tillbaka från ”de mörka krafterna”.

80-tal gick över i 90-tal. Den 16 juni 1993 åtalas John Ausonius, ”Lasermannen” för ett mord och elva mordförsök mot svenskar med utländsk bakgrund. Den 14 augusti brinner moskén i Trollhättan.

ANNONS

Den 23 juli spelar Lundell i Trädgårdsföreningen och som under resten av turnén har han låtit den svenska flaggan fungera som scenfond under ”Öppna landskap”. Han säger att han vill ta tillbaka den från ”de mörka krafterna”. Även sin egen sång vill han slita åt sig. Det är låtskrivarens lott att bli missförstådd. 1996 sjunger Lundell att ”folket bygger landet”. Men vilket land, vilket folk, och varför? Hur ser bygget egentligen ut? Blir det färdigt?

Jag lyssnar på ”Kär och galen”. Det är än i dag en vital poprock-platta, men texterna bär spår av svensk proggpunk.

Ja du ska knäckas i lumpen och sen trycka i sumpen

I väntan på råd från Samhällets Råd

Du kan få vänta i år på din tillvaros vår men har du råd med det

Vill du sitta och se hur din tid och längtan försvinner utan spår”

Ulf Lundell spärrar gärna upp ögonen när han sjunger det där. ”Kär och galen” är också den sista plattan där Lundell lyckas vara blåögt romantisk, på gränsen till naiv. Tre år senare är det ångestridet mörker på ”Den vassa eggen”. Sedan skjuter någon Palme och något går sönder i Sverige men också hos Ulf Lundell.

ANNONS

Det växer rosor upp ur stenen

Det är vårt blod som växer där

Två skott och allting är förändrat

Det kunde inte hända här.”

(Vänd dig inte om, 1987)

Under de första spelningarna på sommarturnén 2022 spelade Ulf Lundell sig genom hela ”Kär och galen”-skivan. Aftonbladet rapporterade om mellansnacket från en plats under de kulörta lyktorna i Huskvarna folkets park: ”Han pratar om Putin, recessionen, räntorna och priserna och konstaterar att det är en dyster tid, så vi förtjänar en dos nostalgi.

Någon svensk flagga hissades inte och en bit in på turnén slutade Lundell spela hela skivan. Det gick väl inte längre. En tidsmaskin fungerar bara så länge man orkar lura sig själv. Sedan måste man vara här och nu och försöka ta sig framåt.

Men det är vacker platta och en lika vacker idé.

LÄS MER:Recension: Ulf Lundell, Trädgårdsföreningen, fredag

LÄS MER:Recension: Ulf Lundell - ”Vardagar 6 och 7”

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS