Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

”Jag måste vara hård mot mig själv. Det är en tuff marknad med miljontals böcker som lanseras varje år” säger Jojo Moyes, som ofta raderar vad hon har skrivit och börjar om. Bild: Anders Ylander

Jojo Moyes väljer lugnet framför staden

Efter tio år som journalist, valde Jojo Moyes författarlivet. Nu bor hon mil från närmsta mataffär, odlar sina egna grönsaker och matar sju djur. Efter flera bästsäljare skriver hon nu på sin nästa bok.

Jojo Moyes har flyttat fyra gånger under de senaste femton åren. Med varje flytt, har hon hamnat längre bort från stadslivet. I dag njuter hon av lugnet men när hon gav upp journalistiken, för snart 17 år sedan, var det värre. Det krävdes terapi för att komma på rätt bana.

– Jag gillade kollegorna, idén om att alla jobbar tillsammans. De första åren var svåra. Det fanns ingen att prata med, berättar hon, nedsjunken i en senapsgul soffa i Bokmässans lugnare utkant.

– När tvillingtornen attackerades 2001, strax efter att jag hade slutat som journalist, ringde jag upp mig chef och undrade om de behövde hjälp. Han sa: Jojo, du jobbar inte här längre. Att vara på gång när det händer någonting satt i märgen.

Inga vanliga dagar

Terapeuten rekommenderade henne att skaffa ett kontor utanför huset. Det blev en lösning som fick Jojo att hitta tillbaka till energin. I dag bor hon på landet i Essex, England. På frågan hur en vanlig dag ser ut, svarar Jojo Moyes att hon inte har några vanliga dagar. Hon nämner barn och djur, som alla kräver uppmärksamhet. En bra dag går hon upp klockan sex, skriver i en och en halv timme, innan familjen vaknar.

Jojo Moyes skrev åtta romaner innan genombrottet Livet efter dig. Den handlar om Lou Clark som tar hand om förlamade Will Traynor. Romanen har beskrivits som rörande och smärtsam, har toppat försäljningslistor världen över och blev senare en storfilm. Varför det tog åtta böcker innan folk fick upp ögonen för henne, har hon inget svar på.

– Om jag visste det hade jag skrivit den tidigare. Det var min första bok som hade humor i sig och den täckte ett ämne som många kunde relatera till, säger hon men nämner också det faktum att hon bytte förlag i samma veva:

– Mina förra publicister ville gärna paketera mig men lyckades aldrig. De ville skapa en slags supermarket, där folk exakt vet vad de får. På det nya förlaget fick jag vara friare.

Ingen röd tråd

Jojo Moyes hittar sina historier i tidningar och magasin. Det som fastnar är värt att berätta, resonerar hon. Läsare och recensenter pratar om starka livshistorier, mänskliga karaktärer och kärlek som typiska ”Moyes-ingredienser” men själv ser hon inte någon röd tråd i sina hittills femton böcker.

– Att skriva en bok är som att föda en baby. Varje gång jag gör det, har jag ingen aning om hur det gick till sist. Jag skriver ofta 20 0000 ord och ger upp, för att det inte känns rätt.

Hur vet du när du ska radera?

– Magkänslan. Jag skrev till exempel Sophies historia, lämnade över texten men tog tillbaka den dagen efter och raderade 70 000 ord. Sedan hade jag fyra månader på mig att skriva om den biten. Det var jobbigt, men den blev bättre.

Vad handlar nästa bok om?

– Jag är vidskeplig och vågar inte berätta för mycket. Men den utspelar sig i Amerika efter den stora depressionen. Jag har gjort mycket research. Bott ensam i en stuga på en kulle under en vecka och ridit på hästar i Kentucky. Jag har aldrig njutit så mycket av att skriva en bok som jag gör just nu, säger Jojo Moyes.

FAKTA:

Om: Jojo Moyes har sålt över 37 miljoner böcker över hela världen, översatts till 44 språk och legat etta på topplistorna i sammanlagt 18 länder.

Född: 4 augusti 1969.

Bor: ”I mitten av ingenstans” i Essex, England.

Familj: Gift med journalisten Charles Arthur. Har barnen Saskia, 20, Harry, 17, och Lachlan, 13, och tre hästar, två hundar och två katter.

Aktuell: Besöker Bokmässan. Skriver på nästa bok som släpps någon gång under nästa år.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.