”Först om sex, sju år kommer detta ingenmansland att vara värdigt sin centrala placering i stan”. Mark Isitts (GP 27/11) nedlåtande uttalande om vårt kvarter, Kville, ger en god inblick i den bostadspolitik som genomsyrar Göteborgs urbana utveckling: en plats är ingen plats utan gentrifieringsutrymme.
Jag säger tack, men nej tack till denna estetiserande optimism. Som boende kan jag hälsa att den sociala attityd som börjat visa sitt fula tryne bakom en drömridå av sorlande urban ekologi är långt ifrån önskvärd.
Visst, bostäderna behöver rustas upp såväl invändigt som utvändigt. Men utgångspunkten måste vara att höja livskvaliteten för oss som idag bor i området. Inte att spekulera i fastighetsvärden som man sedan hoppas realisera genom att få en ny socialgrupp att flytta in (finanskrisen 2008 borde vara ett varningens tecken).
Under sin kortvariga socialturism får Isitt uppenbarligen inte höra de röster som vill omvandla vårt kvarter till bostadsrätter med syfte att ”göra sig av med slöddret”. Inte heller kunde han höra de som cyniskt raljerade kring långfredagens skottlossningar som ”självsanering”.
Denna possessiva aggressivitet är en konsekvens av att det boende man planerar inte längre är en allmän social rätt, utan en handelsvara för folk med pengar. En utgångspunkt som stämmer överens med Isitts tanke på att en plats bör värderas efter statusen på den livsstil som platsen möjliggör.
Man kan ha överseende med en enskild skribents trångsynthet. Men det finns mer strukturella problem med de visioner som Älvstranden utveckling AB har för vårt närkvarter.
I förlängningen riskerar exploateringen med fler bostadsrätter och dyrare hyresrätter att bidra till en allokering av området för intressen som ger hög avkastning på bekostnad av oss som bor där idag.
Till detta ska också läggas kombinationen av å ena sidan en tilltagande funktionsseparering, där förortens sociala verksamheter – såsom skolor, Folkets hus och fritidsgårdar – läggs ned för att återuppstå i privat form i centrum, och å andra sidan avgifter för kollektivtrafiken som alla hushåll svårligen har råd med.
Långt ifrån att vara reklamens lattedoftande bro riskerar Kville alltså att bli ytterligare en barriär för stadens redan segregerade befolkning.
Tack för din replik Johannes Björk. Jag tycker inte att ett brottsdrabbat och förfallet industriområde är att föredra framför den saluhall och den täta blandstad som planeras i Kville.
