Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Iron Man är en av många superhjältar som dominerar biograferna nu för tiden. Bild: Marvel entertainment
Iron Man är en av många superhjältar som dominerar biograferna nu för tiden. Bild: Marvel entertainment

Johan Wanloo: Johan Wanloo: Nog med Marvel – ge mig poesi och svartvita dokumentärer

GP:s krönikör, som själv har en lång bakgrund inom nördkulturen, har tröttnat på att så stora delar av filmutbudet stavas antingen Marvel eller Star Wars. Han längtar nu efter mer fiberrik kultur.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Jag har börjat ifrågasätta allt jag någonsin gillat. Allt nördigt, dumt och roligt jag varit intresserad av och i viss mån skapat en identitet kring. B-filmer, Marvelserier, science fiction, TV-spel.

Jag var en nörd innan det ens fanns ett ord för att beskriva det jag var. För mig var serietidningar mer än en stunds tidsfördriv. Visst, alla läste serietidningar men för de flesta var det mest ett sätt att slå ihjäl några timmar innan det var dags att köra trimmad moppe varv på varv runt kiosken. Jag sorterade dem prydligt i plastfickor. Försökte ta reda på vem som ritade "Ödeshandsken" och "Dredger". När andra skyndade sig att hyra de de senaste biofilmerna när de kom ut på VHS letade jag efter omslagen med monster och rymdskepp på. Blicken hos tanterna bakom disken sa mig att jag lika gärna hade kunnat hyra porr.

LÄS MER: Alla borde inte få flyga

När jag först kom i kontakt med ordet nörd betydde det kort och gott tönt. En illa klädd och socialt missanpassad tönt. Det var självklart inget jag identifierade mig med. Jag var fan ingen nörd. Kalla mig nörd en gång till och jag klappar till dig.

Sakta men säkert förändrades nördbegreppet. Det hade inte börjat handla om populärkultur än. Snarare tvärtom. Dåtidens nörd var intresserad av klassisk bildning. Astrofysik, fiolspel och fågelskådning. Inte "Star Wars" och serietidningar. Ordet hade fortfarande inte blivit positivt laddat. I med en rejäl klick kunskapsförakt i den gamla mobbingkastrullen.

LÄS MER: Bara kända människor borde få twittra

Men det var då det. Vad en nörd är nu kan ingen undgå. Det är i nördarnas värld vi lever idag. En värld som Marvel, Sony och Netflix sakta men säkert delar upp mellan sig. En armé av människor som tidigare setts som udda särlingar hejar nu fram gigantiska multinationella bolags framfart som om de vore favoritfotbollslag. Kritik möts med besökssiffror och statistik. Svenne banan slänger sig med ord som ”franchise” och ”demografi”.

Marvel och liknande äter upp och spottar ut allt runt sig. De som höjer rösterna i någon slags protest sablas ner direkt. Komikern Marc Maron undrade lite försynt i sin podcast "WTF" var alla filmer för vuxna tagit vägen och mötte en tsunami av kritik.

LÄS MER: Rocka fett alla woka ungdomar därute!

Den legendariske regissören Martin Scorsese, ni vet han som gjort "Taxi Driver" och "Maffiabröder", jämförde nyligen i en intervju Marvelfilmer med åkattraktioner på ett nöjesfält. Vrålet från horder av arga superhjältefans tystade honom snabbt och effektivt.

Det är inte bara så att alla gillar Marvel, b-filmer och science fiction nu. Marvel, b-filmer och science fiction är med få undantag det enda som finns. Den kultur jag älskat i hela mitt liv är nu mer än mainstream. Den mest kritikerhyllade filmen just nu handlar om en Batmanskurk.

Jag borde vara glad, eller hur? Jag vann ju. Jag borde stå längst fram i nördtåget med en tröja det står "Star Wars" på, hötta med näven och hojta ”awesome!” Men det gör jag inte. Något har hänt. Jag kommer på mig själv, efter ett helt liv i skräpkulturens tjänst, att längta efter klassisk musik, poesi och svartvita dokumentärer om barn i Jordbro.