Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Johan Wanloo: Johan Wanloo: Konsten att laga en utombordsmotor

Söndag. Jag tittar på ett CNN-klipp med Vita Husets “communications director” Anthony Scaramucci. Det är nåt som skiljer honom från de andra reptilögda, själlösa skinnpåsarna i Trumps administration. Det syns att han vill det här så himla mycket.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Han verkade så lycklig över att få svära och härja som Joe Pesci i en Martin Scorcese-film i den där intervjun. Han ser lite ut som någon halvond rollfigur i en amerikansk varje-dag-såpa som Days of our lives eller Glamour. Man kan liksom inte sluta titta på honom. Det är väl det som kallas karisma. Han kommer gå långt.

Måndag. Eh, stryk det.

Tisdag. Inget gör mig så arg som kroppsarbete. Mitt eget alltså. Jag har kämpat ett helt liv för att bli något inom konst/kultur/glidarvärlden och halva anledningen är att slippa behöva utföra praktiska sysslor.

Om ni förstod vilken stenhård beslutsamhet och oböjbar viljestyrka det krävs för att komma dithän att kunna säga “Mnjaa det där med nio till fem är inget för mig” skulle ni aldrig prata om “verklighetens folk.” Och ändå måste jag plötsligt en dag rostskyddsmåla. Ta på mig blåställ. Dra fram stegar. Späda ut färg. Jag har misslyckats. 

Onsdag. Riktig karl-lajvandet fortsätter. Det har fallit på min lott att laga en utombordsmotor. Jag har inte den minsta koll på vad jag sysslar med. Jag tar loss kåpan och tittar efter inget speciellt. Jag sprejar planlöst med 5-56 på olika ställen. Jag skruvar ut en skruv och väntar lite och skruvar tillbaka den. Det slår mig att det är EXAKT som när jag hade en trasig radio som leksak när jag var sex år som jag ägnade dagarna åt att “laga”. Ja, ja snart är det oktober och jag är tillbaka i min innerstadslägenhet där det mest tekniskt krävande är att byta kolsyrepatron i Sodastreamen.

Torsdag. Vanligtvis läser jag ut en bok varannan dag så här års. Men något har hänt den här sommaren och jag har ingen aning om vad. Det har mest blivit magasin om klassisk rock, seriemördare och lyxjakter. En kväll fick jag för mig att låna Romanerna om Patrick Melrose av Edward St Aubyn som e-bok till ipaden men det funkade inte så jag kollade på youtube istället. 

Fredag. Jag tror inte på en enda konspirationsteori. Dels är det mitt jobb att hitta på flängda historier och man lurar inte en lurendrejare. Dels måste konspirationerna råddas av människor och där det finns människor finns inkompetens. Ponera att allt elände i världen kontrolleras av ett hemligt brödraskap iklädda kåpor som har möten i en underjordisk grotta under Area 51. Det säger sig själv att minst en av dem måste vara en riktigt dum jävel. Säkert fler. Hen hade lagt ut bevisen att månlandningen var en bluff på sin Facebook för länge sen. Ja, hela detta stycke handlar i själva verket om Transportstyrelsen.

Lördag. Barnen har ögonen klistrade på sina telefoner. Kommer ihåg hur jag hade ögonen klistrade i serietidningar och på videofilmer i deras ålder. Jag låter dem hållas.