Ett: Nobelpristagaren Peter Handke har rätt att säga alla dumheter han vill. Jag har själv låtit regissörer sätta upp Handke på teatrar där jag varit chef, så för min del: läs Handke, Fanon, Sorel eller Heidegger. Fritt fram.
Men. Handke bör inte tilldelas Nobelpriset. För bland de böcker han har skrivit finns inte en, inte två, utan ett flertal som det på ingen planet i universum bör delas ut ett Nobelpris för.
Svenska Akademiens ständige sekreterare Mats Malm skriver att det inte finns något folkmordsförnekande och krigshetsande i Handkes böcker (DN 17/10). Låt oss gå till källorna.
LÄS MER:Peter Handke ställer in framträdande i Österrike
I sin ”En vinterresa på floderna Donau, Sava, Morava och Drina eller rättvisa för Serbien” ägnar Handke sig, i renaste dehumaniserande tradition, åt förnekande av offrens existens och identitet. Bosniaker kallar han för ”serbhärstammande muslimer” och förnekar att de är ett folk, han tycker att den spanska tidningen El Pais överdriver när den visar bilder på döda barn från Sarajevo, hävdar att bilder från bosnienserbiska läger är manipulerade och konspirerar att Sarajevoborna sköt på sig själva. I november 1995, efter tre och ett halvt år av krig, efter Sarajevo, Srebrenica, Trnopolje och Omarska, kan Handke inte ens föreställa sig att det i Bosnien skulle kunna finnas någon ”trasserad jord med massor av tomma hylsor”. För honom är det lika otänkbart som kolibris på Balkan.
Han förnekar inte att människor har dödats i Srebrenica – men han förnekar att ett folkmord har ägt rum.
Akademien anför till Handkes försvar att han i "En vinterresa..." skrev att han inte vill ifrågasätta ”Srebrenica-massakern”. Men det stycket har också en bortklippt fortsättning: Handke vill i stället bringa på tal ” Schein-fakten", ungefär ”fake-facts”, om Srebrenica. Varför klippte ni bort det, Malm?
När en norsk journalist i Dagens Naeringsliv (17/09-2014) frågar om det var rimligt att besöka den efterlyste Karadzic och ge honom sin bok svarar Handke: ”Jag har velat besöka en imam också”. En krigsförbrytare eftersökt för folkmord och en imam verkar alltså framstå som ungefär lika, i Handkes ögon.
LÄS MER:Omdömeslös och provocerande, men Peter Handke hyllar inte blodsutgjutelse
Foton från besöket i Srebrenica är oanständiga. Första gången är han där i november 1995, precis då bosnienserbiska armen håller på och gräver upp och med bulldozrar skyfflar lik i sekundära massgravar, i ett försök att gömma brottet. Kriget varar fortfarande, men Handke går inte över floden, utan stannar på den serbiska sidan, pratar med byns Olga och skriver: ”hela tiden skulle en mängd kadaver drivit nedför Drina men hon känner ingen som hade sett det med egna ögon”. En österrikare alltså, som av historiska erfarenheter borde ha utvecklat en viss försiktighet inför utsagor om att ”ingen som har sett något”. Handke badar sedan i floden, vid sitt andra besök i juni 1996, som för att bevisa dess renhet. Han fotar sig framför Srebrenica-skylten, bakom honom ser man berget där en av de sekundära massgravarna har hittats. Senare, i en annan bok, ”Rund um das Große Tribunal”, glömmer han vad han har skrivit och skriver om muslimska fångar som dödades och kastades i floden. Fast då sörjer han inte de som kastades i floden utan klagar på att världen har missförstått en av de serbiska soldaterna.
LÄS MER:Johannes Anyuru: Nobelpriset är uppenbart politiskt
Är han folkmordsförnekare? Inte enligt Mats Malm. Men han verkar inte förstå hur Handke förnekar och undergräver folkmordet i Srebrenica. För Handke är folkmordsförnekare. Hans återkommande tes är en blåkopia av det som vi tidigare sett i filmen ”Staden som offrades” (som SVT visade och Haagtribunalen kritiserade), nämligen att Srebrenica var en konsekvens av en större konflikt, en hämnd av känslomässigt upphetsade bosnienserbiska soldater. Därför beskriver de ofta Srebrenica som ”massaker”. Det antyder arméer som slåss, slag i vilka folk dödas, massakreras. Varför beskriver de det så? För att sudda ut brottet. Att döda fiendesoldater i en strid är nämligen inte ett brott. Om det som hände i Srebrenica var en strid mellan två arméer som resulterade i en massaker, då finns det inget folkmord.
Folkmord är något annat. Det ställs flera precisa villkor för att något ska definieras som folkmord. Haagtribunalen har bevisat att så var fallet i Srebrenica. Med hjälp av nästan 1000 vittnen, 128 avslutade rättegångar, 90 domare av internationell rang, domar för Krstic, Obrenovic, Karadzic, Mladic, Popovic, Beara, Nikolic, Borovcanin, Miletic, Pandurevic, Erdemovic är faktan tydlig – det fanns en avsikt, en vilja att utrota. En planering av mördande, 448 kroppar med förbundna ögon, ”strategiska mål”, ett ”Direktiv 7” om att skapa en ”outhärdlig situation av total osäkerhet med inget hopp om överlevnad eller liv”, grävmaskiner som väntade på exekutionsplatser. Det var ingen spontan handling. Det var planerat, organiserat. Id-kort, dokument, personliga saker togs ifrån bosniska män och brändes på bål, för man var medveten om brottet, försökte gömma spåren. Män, pojkar, civila, fångna soldater med händer bundna med taggtråd, gamlingar, bussades till skolor, kaserner, varuhus, varifrån de några timmar senare kördes till olika avrättningsplatser eller avrättades på stället. De fördes fram i små grupper inför exekutionspatruller. Beordrades att vända sig om för att sedan mejas ned, skjutna i ryggen. På ett ställe ledde man ut unga män på en äng, sköt dem och spelade in det på video. På ett annat ställe tryckte man in människor i en lada och kastade in handgranater. Det är omöjligt att döda 8000 människor inom loppet av en vecka, utan metodisk plan och substantiella resurser, bara för att några soldater blev arga, som Haagtribunalen skrev till dåvarande SVT chefen Eva Hamilton. Vi vet det, allt är bevisat, dna utmätt.
Kungen bör inte dra på sig denna skam. I slutändan är det han som måste överräcka priset, skammen kommer bli hans i all evighet
Men det räcker inte för Handke. Han misstänkliggör att det skulle ha funnits någon organisation, planering, systematik eller avsikt. Han förnekar inte att människor har dödats i Srebrenica – men han förnekar att ett folkmord har ägt rum.
Handke hävdar att kritiker inte har läst honom, Akademien att han är missförstådd. Mats Malm antyder att han har ändrat sig med tiden, som bevis citerar han Handke från 2006 och vill ha en diskussion om ”vad Handke egentligen menar” (DN 17/10). Så låt oss ta den. Till exempel om denna mening om Srebrenica ur "En vinterresa...":
”… det så kallade, organiserade, systematiska, och sedan länge planerade mördande…”. Jag är nyfiken på Malms tolkning av detta ”det så kallade”? (”wie es heisst”, ungefär det så kallade, det som sägs vara, som det kallas).
Om detta är för sofistikerat, låt oss diskutera beskrivningen av Srebrenica från 2014 i norska Dagens Naeringsliv:
Handke: ”Det var hämnd, inte folkmord, som Haagtribunalen hävdar”.
Journalisten: Tycker du det är ett väsentligt påpekande?
”Det finns en skillnad” svarar Handke.
Malm, vilken skillnad syftar Handke på? Har han bara ”en mycket olycklig misstänksamhet mot pressens och juridikens språk”? Eller är han extrem medveten om vilka ord som ska användas för att Srebrenica inte ska bli ett folkmord? Jag är idel öra. Förnekar Handke inte folkmordet?
Så, vad har då Akademiens pris åstadkommit?
Akademien har befriat en folkmordsförnekare från skuld. ”Jag känner en märklig känsla av frihet”, sade Handke (DN 10/10). Värre än så: Akademien har gett ett pris till folkmordsförnekelse. Handkes historierevisionism har fått Akademiens legitimitetsstämpel. Värst: De fina herrarna och damerna har återigen förnedrat offren, urinerat på deras lidande. Slutligen, och inte heller det oväsentligt, Akademien har dragit en skam över Sverige. Som den brittiska tidningen The Times (11/10) skrev: ”Aldrig i historien har Akademien gjort ett så perverst val (..) ett skamfullt beslut som kommer förfölja Akademien för evigt”.
Vill vi leva med denna skam? Bilden av kungen som ger Handke priset kommer förfölja både Sverige och kungahuset i åratal, precis som The Times skriver. Skammen kommer bli dokumenterad.
LÄS MER:Mikael van Reis: Peter Handke är långsamhetens försvarare
Ställ ut 8372 kistor inför Konserthuset den 10 december. Låt Teufika Sabanovic, en bosnisk-svenska från Srebrenica, berätta om hur hon tog emot det som man lyckades samla från åtta olika massgravar runt Srebrenica, spridda femtio kilometer från varandra, ihopparat med hjälp av dna. Det var kroppsbitar av hennes far. Trettiosex procent av kroppen lyckades man samla. Teufika var lättad, då hade hon något att begrava i alla fall. Låt Handke lyssna på hennes berättelse. Hans lögner om Srebrenica som en ”hämnd” kan inte förklara varför Teufikas far hittades i åtta olika massgravar. Vet ni varför? För att de som begick folkmordet flyttade kroppar till sekundära, tertiära massgravar, försökte gömma lukten av brottet. Det gör inte Handke.
Kungen bör inte dra på sig denna skam. I slutändan är det han som måste överräcka priset, skammen kommer bli hans i all evighet. Därför, vägra ge Handke priset. Sveriges kung ska inte vara folkmordsförnekarnas beskyddare.
Alla offer från Srebrenica är fortfarande inte hittade och begravda. Det tar tid att dna-para varje finger med rätt hand, så att Handke och de som liknar honom inte ska kunna hitta på nästa lögn redan i morgon. Denna förnekelseindustri har varit i gång från början, krigsförbrytaren Radko Mladic lät kameror spela in hur han lugnar Srebrenicaborna. Det fortsatte med Handke. Och nu har Akademien belönat det med en evighet. Skamligt.
Innan ens alla kroppar är begravna kan man inte ge priset till en man som förnekat brottet över dem. För då kommer deras lidande att bli meningslöst.
Peter Handke har beskrivits som folkmordsförnekare eller folkmordsapologet i texter publicerade av bland annat The Guardian, SVT och Dagens Nyheter. I denna text åsyftas med folkmord massakern i Srebrenica 1995 som av domstolen i Haag 2004 slogs fast ha varit ett folkmord. Sammanlagt dödades runt 8000 bosniska muslimer, huvudsakligen män, av bosnienserbiska styrkor ledda av Ratko Malic.
Handke har i fransk domstol vunnit i ett förtalsmål mot den franska tidningen Le Nouvelle Observateur efter deras rapportering om Handkes närvaro på den serbiska ex-presidenten Slobodan Milosevics begravning 2006. Detta då de hävdade att Handke i och med sin närvaro och med sitt tal han höll där godkände massakern i Srebrenica – något domstolen inte ansåg gick att styrka.
