Illustratören Jane Bark (1931-2023) har gått bort vid 91 års ålder. Nyheten om hennes bortgång förde genast mina tankar till hennes frejdiga och livsbejakande bilder i 1970-talets Femina. Jag skulle till och med vilja gå så långt som att påstå att de tillsammans med den engelska tidningen 17 stod i centrum för min bild av vad som var kännetecknande för en modern ung kvinna. Aktiv. Livsbejakande. Framåt. Okomplicerad. Naturlig.
Dessa expansiva egenskaper kännetecknar också stilen i Barks illustrationer i tidskriften. Linjen är tunn men innehållet desto mer levande. Bilderna vibrerar av färg. Kvinnornas kroppar är elastiska och nästan alltid i rörelse. De utgör mittpunkten i teckningarna. Först därefter lägger man märke till blicken, som alltid är framåtriktad och klartänkt. Kvinnorörelsens ideal är alltså väl tillvaratagna och står i kontrast till de illustrationer Bark gjorde för uppdragsgivare som var exempelvis modeinriktade. Här var det ju kläderna som skulle stå i centrum för betraktarens blick och teckningarna för exempelvis Wahls visar Barks fullständiga lyhördhet för vad uppdraget krävde. Hennes stil förändrades på samma sätt till att bli mer återhållsam under 1990-talet, helt i samklang med tidsandan.
En bra illustratör måste veta precis vem hen vänder sig till med sina bilder.
Mitt andra minne av henne är bokomslagen för all typer av böcker, deckare, poesi, men även romaner. Som alltid med en intensiv palett, men med en osviklig känsla för en illustrations uppgift att dra till sig uppmärksamhet. I den meningen använde hon sig ibland av ett oväntat perspektiv, som i exempelvis i pocketutgåvan av Hjalmar Bergmans ”Hans nåds testamente”. Hans nåd syns sittande i en giftgrön stol rakt framifrån, vilket betyder att hans kängor med tillhörande giftgröna damasker hamnar längst fram i bild och nästan knockar läsaren. Det gör en nyfiken på berättelsen, eller hur? Sak samma med den döda kvinnan som hänger över liftstolens armstöd med sin svajande, blodröda halsduk i Else Fischers ”Döden i spåret”. En bra illustratör måste veta precis vem hen vänder sig till med sina bilder.
Jane Barks livsverk finns bevarat och utgör centralpunkten för digitala Museum of Graphic Arts verksamhet. Sajten drivs av hennes barn och är ett bra exempel på hur man försäkrar sig om att en konstnärsgärning finns kvar i blickpunkten, både som inspiration och tidsminne.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Illustratören Jane Bark är död – blev 91 år
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
