Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

America Vera Zavala tycker inte att en politiker måste avgå för ett enda misstag, som när gymnasieminister Aida Hadzialic körde bil med 0,2 promille alkohol i blodet . Beror "felsteget" på ett ideologiskt drivet beslut är det däremot en annan sak,

America Vera-Zavala: Jag vill inte ha ofelbara politiker!

För en kort tid sedan berättade en av socialdemokraternas främsta strateger, Janne Larsson, hur statsminister Stefan Lövfen svek honom direkt efter att han varit med och vunnit 2014 års valrörelse för Socialdemokraterna. Larsson hade betalat några byggjobbare svart. Det var endast en gång och av ett uppenbart misstag, men det diskvalificerade honom som minister, skriver America Vera-Zavala.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Och i somras var det gymnasieministern som chockade oss alla genom sin hastigt utlysta presskonferens och blixtsnabba avgång. Politiskt tycker jag inte att Aida Hadzialic uträttat något speciellt och hennes infantila utfall mot det identitetspolitiska spöket väckte ingen större beundran i mina ögon. Men att avgå för ett misstag? Vill vi verkligen ha politiker som är ofelbara?

Det var onekligen underhållande de där två första veckorna av den första Reinfeldtregeringen. Det var som att se överklassens egen variant på KRIS - kriminellas revansch i samhället. Avgångarna var politiska, misstagen inga misstag utan ideologiskt drivna beslut. 

"Bara sosse-töntar betalar tv-licens"

Cecilia Stegö-Chiló hade drivit nyliberala Timbro där det ingick i den politiska kulturen att inte betala tv-licens. Förmodligen ansåg de att bara sosse-töntar betalar tv-licens. Att en kulturminister skulle ställas till svars för det var självklart.

Maria Borelius olika barnflickor och städerskor var ett typexempel på överklasskulturen att själva välja vilka tjänster de betalar korrekt och vitt för och vilka de undanhåller skatt och anställningstrygghet. En handelsminister måste hålla koll på tariffer. Ändå blev de där veckorna olycksbådande för framtiden.

Janne Larsson var väldigt omtyckt ute i landet och hade blivit en utmärkt minister eller partisekreterare men Löfven var så rädd att upprepa Reinfeldts misstag att det inte fanns något utrymme för en andra chans. Medialt klumpas alla avgångar eller misstag ihop men det borde göras större skillnad på just ideologiskt drivna lagbrott och rena misstag, som dessutom i Sverige ofta verkar vara knutna till alkohol. Ett stort samhällsproblem som åtgärdas bättre genom förebyggande program än genom att låta folk försvinna. 

Intelligent, fartfylld och beslutsam

Jag tyckte statsminister Reinfeldt gjorde samma misstag när han lät Ulrika Schenström gå. Schenström kallades för Reinfeldts färgklick, hon var intelligent, fartfylld och beslutsam och inte rädd för att sticka ut hakan då och då. Karaktärsdrag som alltför många av landets ledande politiker helt saknar. 

Och visst, det var ett misstag att supa sig lite full, dessutom på en restaurang och dessutom pussa på en journalist, dessutom när hon hade jour. Och Moderaterna hade ju själva bäddat för den kritik som uppkom genom drevet mot tsunamihanteringen som partiet orkestrerade. Men hon borde ha fått en andra chans. Lika mycket som att det är att visa handlingskraft när man avskedar en minister kan det vara stort av en statsminister att ibland säga, jag fördömer Schenströms handling, jag tycker det var fel det som Larsson gjort, Hadzialic får jobba med sina problem men ändå: vi vill ändå ha er kvar! Människor gör misstag. Ministrar gör misstag.

Jag vill inte ha ofelbara livlösa politiker som ägnat mer tid åt att säkra livets beslut än att passionerat ägna sig åt politik.