Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
En stor människoflock. Bild: Kent Eng
En stor människoflock. Bild: Kent Eng

Erik Andersson: Jag sitter och väntar på flockmentaliteten

Nyhetsflödet är förvirrande, händelserna avlöser varandra i rask takt. Översättaren och författaren Erik Andersson försöker fånga flödet i ord.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Jag sitter och väntar på flockmentaliteten. Jag tänker själv och fattar mina egna beslut, men kroppen förråder mig. Den är likadan som alla andras kroppar. Kroppen är en del av flocken. Flocken väntar på flockimmunitet.

Alla gör det de tror är bäst. De som vill stänga alla gränser stänger alla gränser. De som vill upphäva demokratin upphäver demokratin. De som vill gå i konkurs går i konkurs. De som inte vill kramas slipper kramas.

De som är gamla och sjuka i flocken tas av vargen. En del som inte är gamla och sjuka dör ändå.

De som är duktiga blir ännu duktigare. Ledare för multinationella företag som konsekvent undviker skatt och kringgår trygghetssystem skickar ut brev där de berättar att de har skänkt en skärv till ett välgörande ändamål. Ledare för mäktiga stater har gjort allting rätt. Klarna skickar ut kravbrev. Eget beröm luktar så gott.

Allt är inte lika viktigt för flocken. Men man måste kunna avläsa ett stapeldiagram. Man måste kunna flacka ut en kurva. Man måste jobba på sjukhuset. Man måste ta hand om lammen. Bananerna måste komma som förut. Man kan sätta upp plastskivor vid kassorna.

De som inte har ett viktigt arbete behöver inte gå till arbetet. De kan sitta hemma och fundera över vad de gör med sina liv.

Skolan är annan sak. Studenter som inte har salsskrivningar kan inte längre lära sig något. Man måste förstå stapeldiagrammen.

Det är inte nödvändigt att göra mål. Om det inte spelas några matcher. Det är inte nödvändigt att gå i kyrkan, men man får be. Det är inte nödvändigt att ha en dansföreställning. Man kan dansa själv. Litet enklare danser.

Flocken är långtifrån jämlik. Först dör de fattiga, eftersom de rika kan arbeta hemifrån och undvika smitta. Men sedan dör de rika.

Vissa dör inte alls. Det bara är så. Egentligen är det inte så många som dör. Men för den som drabbas är det dock ett hårt slag.

Arrangörer av lastbilsuppvisningsfestivaler drabbas hårt. Popartister ställer in. Korna släpps ut utan publik. De släpps ut i alla fall. Fåren har flockimmunitet.

Retoriken har levt upp. Sedan kommer två andra saker som också har levt upp, fast just nu koncentrerar vi oss på retoriken. Det måste inte vara sant, men det måste låta bra. Om det inte ens låter bra måste man vara president eller diktator.

Vissa har fel och vissa har rätt, det kommer att visa sig i slutändan. När viruset har passerat genom flocken är det klart. Det står inte i läkarnas arbetsbeskrivning att de skall insjukna. Alla får inte bli sjuka samtidigt.

Man kan förbjuda saker på måfå. Det viktiga är att man följer rekommendationerna. Och stänger gränserna. Utom för varor och tjänster.

Av hjord är vi komna, till hjord skall vi åter varda. Vi hade en kort period av individualitet. Frågan är om vi utnyttjade den på rätt sätt. Alllting kan inte mätas i pengar. De flesta är mer värda levande än döda. Vi arbetar hela tiden på att bli bättre.

Vi hade kunnat ha en skördefest, men någon måste laga maten. Vi hade kunnat älska varandra, men det verkar som om alla inte riktigt bjuder till. Vi hade kunnat uträtta stordåd, men tiden är inte mogen.

Flockmentalitetens stora fördel är inte att det blir rätt, utan att vi skall kunna hålla sams under tiden. Vi vill hålla sams. Utom en del förstås, som fuskar med sina självutvärderingar.

Nu hoppas vi på flockimmunitet. Viruset gör alla människor till en och samma flock. Vi behöver inte förhålla oss till det. Vi behöver bara hålla tyst och tvätta händerna.