Joanna Górecka: Jag saknar när alla var öppna med sin bantning

Såväl Loreen som Gwyneth Paltrow har fått slita spö efter att de talat öppet om sina dieter. GP:s Joanna Gorecka tycker att deras otidsenliga transparens är uppiggande, i en tid då alla ska vara smala men ingen får prata om hur lite man äter.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Östersjön tampas med döda havsbottnar och förgiftad torsk, människor tvingas köpa snabbmakaroner för barnens fickpengar och Stockholmsbörsen faller. Och mitt i allt, det som mest annekterat min kognitiva förmåga: Att Loreen ska äta pasta för första gången på tre månader.

Det var i Lilla Aktuellt som Mellostjärnan fick frågan om hur hon skulle fira sin mellovinst. Hon sa att hon skulle äta pasta för det har hon inte gjort under det senaste kvartalet, eftersom hon under denna tid hade tränat flera gånger om dagen inför sitt nummer. Det blev verop om kroppshets och SVT klippte bort den delen av intervjun. Passade uttalandet i ett barnprogram? Nej, inte riktigt. Var det bra att det klipptes om? Absolut. Men hade det varit en annan intervjusituation hade jag tyckt att Loreens transparens var rätt uppiggande.

ANNONS

Och kniven mot strupen, är jag verkligen den enda som har oroat mig för alla nepo babies näringsintag de senaste tio åren?

Nyligen fick även Gwyneth Paltrow slita spö för att öppet ha redovisat sin ganska skrala diet på luft och benbuljong. Men samtidigt som Gwyneth och Loreen får krypa till korset för att ha spridit matnoja kritiseras ofta kändisar för att visa upp falska fasader av skräpmatsvräk. Många influencers och modeller risas för att jämt posera med skrovmål när deras supertunna kroppar snarare är resultatet av dieter och diabetesmedicin – det käkas så mycket Ozempic att det inte finns något kvar åt diabetikerna. Det finns hela Instagramkonton dedikerade åt att hänga ut kändisar som man menar ljuger om sin mat och bidrar till att öka glappet mellan ideal och verklighet.

Hur ska vi ha det egentligen? Jag börjar nästan tycka att vi inte förtjänar supersmala kändisar om de varken får ljuga om sin mat eller vara öppna med sina matvanor. Nejmen, uppenbarligen älskar vi ju magra kändisar eftersom det är dem vi följer på Instagram och TikTok: Världens mest bevakade kvinnor har en BMI-median på typ 16.

Den senaste tiden har det spånats mycket om att size zero är tillbaka. Man skyller på en ny våg av 90-talsidealet heroin chic (överdosraffig med stripigt hår och vuxna kvinnor med lågstadiearmar som bara orkar förfoga över intravenös administrering). Bland annat har tidningen New York Post ställt diagnosen, baserat på...att Kim Kardashian har bantat. Och kanske även Khloe, Khloe har nog också bantat.

ANNONS

Men size zero var ju aldrig borta, inte på riktigt. Runwaymodellerna har konsekvent bara blivit smalare sedan millennieskiftet. Och kniven mot strupen, är jag verkligen den enda som har oroat mig för alla nepo babies näringsintag de senaste tio åren? Vi har väl mest bara malligt låtsats att det utmärglade idealet är något ur det förgångna?

Det är som om alla plötsligt oroar sig för att kejsaren ska klä av sig naken, fast kejsaren har stått och gjort helikoptern mitt på torget i flera decennier.

Självklart har det parallellt skett en stor och viktig förändring där vi nu ser fler kroppar av olika storlekar i offentligheten, men size zero var ju aldrig riktigt nerknuffad från piedestalen. Kaia Gerber började göra karriär först när hon såg riktigt avtynad ut, med ringar under ögonen större än hennes knän.

Det är som om alla plötsligt oroar sig för att kejsaren ska klä av sig naken, fast kejsaren har stått och gjort helikoptern mitt på torget i flera decennier.

Däremot har det varit otroligt tabu att prata om det. Ett tabu som visserligen har haft ett gott syfte: att inte smitta en ny generation med ätstörningar. Men mellan 2011 och 2021, alltså innan den påstådda ”nya smalhetstrenden” som alla just nu varnar för, fördubblades antalet flickor och kvinnor i åldrarna 11–24 år som fick en ätstörningsdiagnos. Varför? Trots kroppspositivismens framsteg och vissa företags kroppsideologiska renovering (eller ännu vanligare: godhetssignalering) så har budskapet mellan raderna fortfarande varit: klenast vinner.

ANNONS

Det är en utmattande beteendedesign, jag kan inte vara den enda som får koordinationsproblem i den här snårskogen. Därför är det uppiggande med transparens när den väl förekommer, även om den sätter ljus på något vi inte tycker om.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Nya ”heroin chic” handlar inte om smalhet

LÄS MER:Recension: ”Min mamma, din pappa” – TV4

LÄS MER:JK Rowlings polska städerska är rasbiologisk bingo

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS