Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Kajsa Bergström Feiff. Bild: Jonas Lindstedt

Jag pundar semesterdrömmar

Vi måste sluta flyga, säger forskarna. Kajsa Bergström Feiff medger motvilligt att de säkert har rätt, men undrar samtidigt mot vilken annan drog hon ska byta ut de semesterdrömmar som håller henne flytande.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Samtidigt som klimatdebatten förs på kultur- och ledarsidor, sitter överlevare från den svenska vintern runt om i landet och hänger sig åt den bästa delen av sommarens resor – fantasistadiet. Aldrig har man sådan tur med vädret, så fantastiskt sex eller så givande samtal med främlingar som när man ännu blott i tanken befinner sig … ja, var som helst som är någon annanstans.

LÄS MER: Jag bär mina vuxenpoäng som den sista droppen vatten

Vi är många missbrukare i det här landet med vädret som Gud glömde och resorna – kanske framför allt tanken på dem – är vår valda drog. Vi skåpsuper kändisars palmbilder på Instagram. Nyper verklighetsfrånvänt i fladdriga saronger i Nordstan och får en kick så intensiv att vi nästan blir yra de gånger vi faktiskt går hela vägen genom bokningssystemet på nån hemsida och kör in kanyl… förlåt, klickar "köp" på en biljett.

Tåringar i Grekland

Som gymnasiekids sa vi att vi "älskar att resa", trots att våra erfarenheter i genomsnitt sträckte sig till barndomens svettiga bilsemesterbaksäten på autobahn och nån utfattig tonårsresa till London, där vi plockade coola klubbflyers, inte fick hångla och lade hela semesterkassan på ett par skavande Dr Martens. Vi föreställde oss en framtid där vi i orimligt skrynkelfria linnebyxor kryssade mellan stånden på en marockansk basar, diskuterade konst med främlingar på Moma i New York och körde vespa genom gränder i Rom. Där vi var några andra än de finniga småstadstöntar vi ännu inte visste att vi skulle bära inombords hela livet.

Sen blev vi äldre och fick egna löner. Lite olika stora, visst, men det var ju inget problem när man plötsligt kunde ta budgetflyg till kostnaden av en pizza och två stora stark. Vi köpte tåringar i Grekland, skitfula solhattar i Italien och sippade på nåt bittert vi låtsades gilla vid ett rangligt kafébord i Prag, lajvade världsvana och njöt fullt ut.

Klimatdebatten kommer i vägen

Men så har nu klimatdebatten ställt sig mellan oss och vår nästa sil. Plötsligt blandas semester-bilder på Facebook med artiklar hur det inte spelar någon roll hur duktig man är på att källsortera – en ynka liten flygresa och man kan lika gärna hälla batterisyra på marken resten av livet. Och hur många gånger jag än viskar för mig själv "konsumtionsmakt är opium för folket", så får jag motvilligt gå med på att det kanske inte räknas som mänsklig rättighet att bota sin vardagstristess med flygresor, och kan jag ens med att Instagramma från Greklandsresan vi ska göra i sommar efter den här krönikan?

LÄS MER: Sexism är inte samma sak som poesi

Jag är blott en enkel missbrukare. Beslutet måste tas ur mina händer. Trippla priserna med en riktigt fet skatt.

Men medan jag förtvivlat klickar mig genom internet efter utemöbler som kan förvandla en 80 cm djup balkong utan kvällssol i Göteborg till en kritvit strand på Zanzibar, så frågar jag mig – hur mindful ska en människa tvingas vara? Om drömmen om resan dör - vore det då så mycket begärt om de intjänade slantarna i så fall lades på subventionerade rekreationella droger? Nån fix kommer vi fortfarande att behöva.