Att DNA-undersöka och släktforska är båda sätt att bygga en identitet som är större än en själv.
Att DNA-undersöka och släktforska är båda sätt att bygga en identitet som är större än en själv. Bild: Jaime Dunaway

Jag förstår BLM-aktivisternas behov av ett ursprung

Dagens besatthet vid etnicitet handlar om behovet av en samhörighet som gör den egna upplevelsen till en del av något större. Det är en lockande tanke, menar GP Kulturs sommarkrönikör Anna Björklund.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS

LÄS MER:Här är GP:s sommarkrönikörer

Jag var väl runt tjugo, det närmade sig juni och jag hade inte ens hört av mig till ställena jag hade städat hotellrum och burit tallrikar på förut. Inte ett enda sommarjobb hade jag sökt, det hade tagit månader för den molande ångesten att omvandlas till en motiverande kraft, för många månader, och när jag väl satte mig vid datorn var det skralt. Till och med tidningsutdelarföretaget som erbjöd åtta papp i månaden för sex nätter i veckan tittade skeptiskt på mig.

Jag hittade ett ledigt sommarvik på den samiska avdelningen på ett museum som lät bra. Jag saknade helt relevant erfarenhet och utbildning men det gällde ju å andra sidan alla jobb, så varför inte söka. Det finns ju mjuka värden också.

ANNONS

Jag skrev att jag hade samiskt påbrå. Ingen direkt lögn, min farfar var från norra Norrland och någon gång måste väl blodet blandats. Kanske rörde det sig om en trettioandradel, men samerna gentestar väl inte? Sånt här handlar väl mer om identitet, och vem kan missunna mig den. Jag som både åkt helikopter och ätit ripa. Jag har förvisso aldrig bott där uppe, men flera samer jag träffat hade ju frågat mig vilken by jag tillhörde trots att de hört min dialekt. De såg väl att jag hade både korta ben och brett mellan kindknotorna, tänkte jag. Just det skrev jag inte ner det i det personliga brevet.

GP Kulturs sommarkrönikörer

Poddaren Anna Björklund, poeten Arazo Arif och författaren Lydia Sandgren är alla krönikörer på GP Kultur i sommar. Våld, utopier och platser i Göteborg är ämnen som kommer att avhandlas.

Mitt trista, okoloniala svenne-DNA hade aldrig erbjudit någon starkare känsla av sammanhållning, min bygd hade aldrig riktigt känts som min, jag visste inte riktigt vems arv det var jag skulle föra vidare. Jag var en varg utan flock som plötsligt kände vittring på gemenskap. Att spela raskortet tillät det som annars var förbjudet: att bygga identitet på något äldre och större än jag själv.

Jag tror man måste se samtidens besatthet av etnicitet genom att förstå behovet av att enas.

Jag började gilla tanken medan jag fyllde i ansökan. Tänk om jag faktiskt hörde till en förtryckt minoritet. Tänk om jag var ättling till de tvångsförflyttade, de kölhalade, kanske till och med förslavade. Tänk om jag nu fick något tydligt att strida för och dessutom självklara allierade i kampen, människor med samma urminnes hävd, axel mot axel.

ANNONS

Tänk om mina svårsminkade ögon, den sort som försvinner när man ler, inte bara var mitt personliga problem att lösa utan något som skvallrade om ett särskilt band till ett fjäll och en släkt att jag sett dem som ett problem handlade om vithetsnormer förknippade med historiskt våld. Min stundande arbetslöshet kunde plötsligt ges en mer poetisk inramning, min sort hade ju haft det svårt i århundraden. Det kändes bra.

Och nog är det så, att alla som släktforskar eller DNA-topsar sig hoppas på samma sak. Något som kan förklara vem man är. Stjärntecken, fotbollslag och facebooksidor för högkänslig personlighet räcker bara så långt för att bygga identitet – så varför inte ge ursprunget en chans.

Jag tror man måste se samtidens besatthet av etnicitet genom att förstå behovet av att enas. Ingen människa kan förstås känna sina förfäders sår i sitt kött, och förövarnas skuld ärvs inte heller magiskt genom generationerna. Men både aggressiva BLM-aktivister och underdåniga vita antirasister gör det som människor av alla slag gjort i årtusenden: använder sitt arv för att skapa gemenskap.

Läs mer av Anna Björklund

LÄS MER:Alexander Bards fall är ett modernt gladiatorspel

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS