Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT
Bild: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT

Mattias Hagberg: Jag drömmer om nya och höga murar

Mattias Hagberg drömmer om nya sorters murar, i lagtext och till skydd mot kapitalet och högerpopulismens försök till att skapa en värld där skyddsvallarna rämnat och där allt står under marknadens eller folkflertalets kontroll.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Trettio år efter att järnridån drogs upp drömmer jag om nya murar: höga, tjocka och välbevakade. Men inte av betong utan av lagtext.

”Liberalismen är en värld av murar”, skrev den amerikanske statsvetaren och politiske filosofen Michael Waltzer en gång, och han fortsatte: ”… och varje sådan mur skapar en ny frihet.”

Hans tanke var lika enkel som slagkraftig: liberalismens största uppfinning var och är åtskillnaden, alltså idén att samhällets olika sfärer – staten, marknaden och det civila – ska vara separerade.

Michael Waltzers tankar om liberalismen som åtskillnadens konst återfinns i en liten antologi med den torra men ändå tilltalande titeln ”Argument från vänster”. Jag har haft den liggande på mitt skrivbord i många år, som en påminnelse om ett av det moderna samhällets mest centrala idéer; att kapitalet, men också majoritetsväldet, måste hållas på armlängds avstånd från sånt som utbildning, forskning, kultur, rättsväsende och journalistik.

Idag upplever jag Michael Waltzers ord som akuta.

Det europeiska samhälle som skapades under decennierna efter andra världskriget, och som till stor del byggde på just åtskillnadens konst, är i dag mer hotat än någonsin tidigare. I Sverige är detta smärtsamt tydligt. Marknadskrafterna har på ett par decennier invaderat vård, skola och omsorg och förvandlat dessa känsliga områden till ett Klondike för riskkapital. Ja, även rättsväsendet håller nu på att privatiseras när många polisiära uppgifter läggs ut på privata säkerhetsföretag.

Allt detta samtidigt som den populistiska högern vässat sina angrepp på forskning, media och kultur.

Allra farligast är den idé som nu långsamt håller på att sippra in i samhällets mittfåra från dess sunkigaste ytterkant. Högerpopulismen bär på en föreställning om folkets företräde framför lagens, det vill säga majoritetens vilja framför rättsstatens skydd av minoriteter.

Drömmen för såväl kapitalet som högerpopulismen är en värld där skyddsvallarna rämnat, där allt står under marknadens eller folkflertalets kontroll.

Vad vi ser är inget mindre än en attack på två fronter mot den stabilitet som räddat Europa undan alltför omfattande kriser sen 1945. Å ena sidan penningens intrång i alltfler sfärer, å andra sidan en allt påtagligare vilja att ta politisk kontroll över sånt som public service och det fria konstlivet. I Sverige kan Täby, med sina privatiseringar, och Sölvesborg, med sina attacker på kulturens frihet, stå som exempel på denna dubbla impuls.

Ja, Michael Waltzer lär oss något viktigt. Hot mot demokratin behöver inte vara detsamma som hot mot parlamentarismen. Lagens murar är också en del av frihetens rike. River vi dem återstår bara den råa makten.