Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/4

America Vera-Zavala: Jag är på jakt efter vanliga muslimer

Uppdelningen mellan vanliga muslimer och andra återkommer ständigt, i såväl SVT-produktioner som i rättegången mot Ann-Sofie Hermansson, skriver America Vera-Zavala som kommer att tänka på spökjägarna Ghostbusters.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Har du någonsin träffat en vanlig muslim? Jag är nämligen på jakt efter honom, eller är det henne? För hen kan väl inte vara muslim?

När jag arbete med min performance lecture ”Muslim ban” som, trots ett intensivt och ihärdigt mediadrev, hade premiär på Dramaten hösten 2017 hörde jag från många att jag borde valt en annan muslim på scenen, en vanlig muslim i stället för den jag valt.

LÄS MER: I framtiden blir det alldeles vanliga svenne-muslimer i SVT:s serier

Den här uppdelningen har återkommit i flera forum senaste tiden. Först ut var SVT:s Dramachef i sitt svar på Bilan Osmans kritik (GP 19/1) mot tv-serien Kalifat (GP 21/1). Där skriver Anna Croneman att vi ”i framtiden kommer få se alldeles vanliga svenne-muslimer på SVT”. Det är oklart om hon använder ordet svenne för att verka ungdomlig eller om det är en speciell sorts vanliga muslimer hon syftar på. SVT har i alla fall satsat på att göra ”en modig” berättelse där det bara finns ovanliga muslimer, mest av allt terrorist-muslimer. Den sortens muslimer vi sett mest av i TV-serier och på filmer varje år, varje månad sedan terrorattackerna 11 september 2001. Varför det skulle vara modigt att SVT visar det svarar hon aldrig på.

LÄS MER: Nu inleds förtalsrättegången mot Ann-Sofie Hermansson

Vad muslimer är och inte är var definitivt centralt i förtalsrättegången mot Ann-Sofie ”Soffan” Hermansson i Göteborgs tingsrätt förra veckan. När Timbro-mannen Johan Lundberg, Doku-mannen Magnus Sandelin och Twittermannen Magnus Ranstorp spatserade in en efter en för att berätta för den samlade åhörarskaran om vanliga och ovanliga muslimer kom jag att tänka på Ghostbusters.

Redan under den första rättegångsdagen hade Hermanssons försvarsadvokat inlett sitt vidlyftiga anförande med att försöka förklara vad ”islam är”. Dag två förstärktes detta av de så kallade sakkunniga, som varken var kunniga eller sakliga men som förde resonemang om ”muslimerna”. På vänster sida om salens mittgång satt de som den mycket korrekte domaren kallade för ena laget. Många av dem var själva muslimer, en del hade hijab, andra inte, en del var lite runda, andra smala, en del bruna, andra svarta, en del bleka som jag. Alla fick sedan sitta och lyssna på vad dessa icke-muslimer framför dem ansåg om deras religion, vad som är normalt och vad som är vanligt.

LÄS MER: Burka Songs-debatten visade vad ord kan göra

Många av dem var själva muslimer, en del hade hijab, andra inte, en del var lite runda, andra smala, en del bruna, andra svarta, en del bleka som jag.

Och det var då jag fick upp bilderna av "Ghostbusters" i huvudet. Minnena av ett gäng män som är lite lika varandra, de är med i samma grupperingar, suktar efter folkets applåder för att de jagar spöken. Spökena, de ser totalt olika ut, olika färger, olika kroppar, olika huvudbonader – vem som helst som inte ser ut som männen i "Ghostbusters" kan vara ett spöke. Och spökena kan vara var som helst, och nästla sig in var som helst och det krävs ibland mycket avancerade vapen för att avlägsna dem.

Who you gonna call? Ghostbusters!