“En statsminister måste ju kunna gå runt och äta varmkorv på ett äldreboende”, säger Fredrik Furtenbach, politisk kommentator på Sveriges Radio, ”då gäller det ju att inte bli arg på gamlingarna!” “Nej, hon skulle väl kasta senap på dem”, skrattar Mari Forssblad, journalist på Agenda. “Hon är ju så arg.”
Sedan statsministerns avgångstal i somras har medierna frossat i berättelser om Magdalena Anderssons “humör”. SVT:s Politikbyrån döper programmet om henne till “Bulldozern” och alla vill berätta hur den nominerade partiledarkandidaten har stampat ut från möten, avbrutit förhandlingar, idiotförklarat kollegor och både himlat med ögonen och gjort grimaser när hennes politiska motståndare gjort misstaget att öppna truten.
SvD:s kvallepodd ”Politiken” har gjort flera program om den blivande statsministerns temperament, även om de hummar om en “könsaspekt” i bevakningen av henne. Att hennes ilska skulle blivit särskilt uppmärksammad för att den bryter mot en söt, tyst flicknorm.
Nej, det är inte bara någon påstådd konvention om brudigt jamsande som Magdalena Andersson inte följer.
Och visst det en ovanlig händelse att en finansminister skrikit till det Finanspolitiska rådet att deras kritiska rapport är en “mental härdsmälta”, men det är inte framförallt en könsgrej brottet handlar om. När den senaste budgeten presenterades och Liberalernas skolpolitiska talesperson frågar varför skolan inte fått mer svarar hon med en avhyvling om skattesänkningarna som ätit upp miljarderna, skattesänkningarna Liberalerna velat ha igenom.
Nej, det är inte bara någon påstådd konvention om brudigt jamsande som Magdalena Andersson inte följer, utan hela den mediala hierarkin hon kastar bort. Politiker ska vara rädda för konflikt, för opinionen, för journalisterna, det är den rädsla som styrt partierna i åratal. Svåra frågor har sopats undan och skjutits upp och duktiga människor (både män och kvinnor) rensats bort av skräcken för tyckarna, tidningarna och dreven.
Det är den maktordningen som har gjort att vi fått vänja oss vid lydiga kostymer och vuxna i rummet som pratar med samma hetta och själ som roboten i min telefon. Betavarelser vars sanna ledare inte är politiken utan medierna, som försöker låta närvarande i tal och se jordnära ut på bild, men där inga anekdoter om vare sig känsloutbrott eller någon annan typ av personlighet någonsin läcker ut, för det finns inget att läcka.
Jag vet inte vad hon tycker om någonting, men det är säkert jättebra saker.
Är hon tillräckligt folklig då, frågar journalisterna, som letar efter den fläckfria kandidaten, med dialekt och frisyr som matchar väljarkårens nycker. Absolut inte. Magdalena Andersson har gått på Harvard och blivit antagen till forskarutbildningen på Handels, hon är gift med en svinsnygg professor och bor i en säkert underbar villa nära vattnet. Hon har såklart vunnit ungdoms-SM i simning och har lägst BMI i regeringen utan att se det minsta vek ut. När hon frågar ungdomar på stan om de vet vem hon är och de säger nej slår hon efter dem med mikrofonen.
Att hon blir irriterad på självgoda journalister och näsvisa liberaler känns rätt givet, hon är bättre än dem alla och de borde visa respekt. Och det där humöret, ja, all den frustration som det politiska arbetet innebär hade drivit de flesta jag känner till vansinne, för en gångs skull kan jag som icke-partist relatera. Det journalisterna behöver vara oroliga för är inte könsaspekten, däremot för slutet av sin egen regeringstid.
För Sveriges nästa statsminister blir troligen kvinna men det är inte det som är grejen. Grejen är att hon skiteri’t och jag älskar det. Jag vet inte vad hon tycker om någonting, men det är säkert jättebra saker.
Läs mer av Anna Björklund:
LÄS MER:Snygghet går inte att lagstifta bort
LÄS MER:Det hade kunnat vara jag på Vogues omslag
LÄS MER:Abba visar att kulturen är död
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
