Jag är trött på feministernas Paradise hotel-hyckleri

Det kan inte vara en överraskning för någon att förnedrings-tv innebär förnedrande beteende. Det menar Anna Björklund.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

En kvinna ska kunna ligga ensam, naken och utslagen på ett torg och ändå inte bli utsatt för några ovälkomna närmanden, brukar moderna feminister säga. Denna förhoppning har reality-tv testat på sina unga, bikiniklädda försökskaniner och efter tjugo år kan experimentet nog ses som misslyckat.

För trots konstant kameraövervakning kunde SVT:s Kulturnyheterna lista fjorton grisiga händelser på skalan upp till våldtäkt inom produktionerna i genren. Årets säsong av Paradise Hotel är avbruten och inställd då förundersökning om sexuella övergrepp pågår mot en av deltagarna. Både tv-anställda och medverkande i andra realityprogram vittnar nu om att de mått psykiskt dåligt och varit nära sammanbrott men pressats att fortsätta göra det som kallas “bra tv”, i vilket det ingår att placera sig så nära gränsen som möjligt.

ANNONS

LÄS MER:Efter skandalerna i ”Paradise Hotel” – detta har hänt

Ingen är egentligen förvånad, utom möjligen företaget som producerar det Mexiko-svettiga kladdet. Där hann det gå ett halvår innan någon där förstod att sexualbrott i programmet kanske var ett problem. Produktionsbolaget Mastiff pratar nu om att de kan ha “brustit i rutinerna”. Men förstås räknade de kallt med att ofredandena var inom ramarna för underhållningsformen. I åratal har ju det amoraliska spelet varit överenskommelsen?

Kanske har de inte fel i det. För det som i början kallades förnedrings-tv handlar inte bara om festa och fucka ur, om spraytanade magmuskler och sköna tatueringar. Marknadsföringen för Paradise hotel består också av svek och att göra varandra illa. Ljuga, pusha, supa, hetsa och knulla förstås, helst hela tiden. Den som är tråkig åker ur, på affischen för programmet biter en tjejmun i orden “fucking falsk”.

Woke-generationens tjejer rankar “feminist” som ett av de viktigaste begreppen i sin identitet och skulle aldrig använda fel pronomen.

Samma tittare som är moraliskt indignerade nu är också de som säsong efter säsong njutit av snasket och otryggheten. “Paow är faktiskt med i Fi”, sa man till sitt försvar, innan hon bytte till SD. Men sillisar kan också vara empowering, och vad är det för moderatkärringfasoner att döma de som njuter av sina och andras kroppar! Underhållningen är ju förresten inte så långt ifrån verkligheten för många unga, ska inte det också kunna gestaltas.

ANNONS

Jo, realityn gestaltar något. Att fler sökt till Paradise Hotel än till lärarlinjen har alla hört, att övergrepp har lätt att ske där kan alla förstå. Samtidigt är realitytittarna framförallt unga kvinnor, en grupp som tv-kanalerna annars brukar ha svårt att nå. Woke-generationens tjejer rankar “feminist” som ett av de viktigaste begreppen i sin identitet och skulle aldrig använda fel pronomen. Som kulturkonsumenter är de ökänt stränga – ibland iallafall. De är uppvuxna med cancel culture och att kunna radera de de inte gillar med stenhårda, nästan akademiska, argument. Men deras ideologiska ställningstaganden sker stötvis och ibland i helt motsatta riktningar. De är kroppspositiva men gör ändå skönhetsingrepp, de förfäras över “mäns våld” men lyssnar på gangsterrap.

Produktionsbolagen verkar väl medvetna om de dubbla måttstockarna. Till de senaste säsongen av Paradise Hotel anställde de den charmiga feministen Nicole Falciani som programledare, en älskadigsjälv-influencer som självklart tagit avstånd från de polisanmälda händelserna. “Ett nej är alltid ett nej och det MÅSTE respekteras”, skrev hon på instagram. Och resten?

Den moraliska förvirringen hos tittarna liknar den hos deltagarna. De vet vad ett övergrepp är men de måste spela spelet. De förstår att de kan skada sig själva men vet att självbevarelsedrift inte ingår i formatet. Normerna är upplösta och villkoren på den heterosexuella marknaden hårdare än någonsin. Den som är tråkig åker ut.

ANNONS

Läs mer av Anna Björklund:

LÄS MER:Vi är besatta av människors familjeband

LÄS MER:Det är pinsamt med Sorans godhetsposer, nu som då

LÄS MER:Sveriges snyggaste hus finns i Göteborg

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS